Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A Psalm of Asaph. Truly God [is] good to Israel, [even] to such as are of a clean heart.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But as for me, my feet were almost gone; my steps had well nigh slipped.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
For I was envious at the foolish, [when] I saw the prosperity of the wicked.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For [there are] no bands in their death: but their strength [is] firm.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They [are] not in trouble [as other] men; neither are they plagued like [other] men.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore pride compasseth them about as a chain; violence covereth them [as] a garment.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their eyes stand out with fatness: they have more than heart could wish.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They are corrupt, and speak wickedly [concerning] oppression: they speak loftily.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They set their mouth against the heavens, and their tongue walketh through the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore his people return hither: and waters of a full [cup] are wrung out to them.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
And they say, How doth God know? and is there knowledge in the most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Behold, these [are] the ungodly, who prosper in the world; they increase [in] riches.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Verily I have cleansed my heart [in] vain, and washed my hands in innocency.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
For all the day long have I been plagued, and chastened every morning.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
If I say, I will speak thus; behold, I should offend [against] the generation of thy children.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
When I thought to know this, it [was] too painful for me;
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Until I went into the sanctuary of God; [then] understood I their end.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Surely thou didst set them in slippery places: thou castedst them down into destruction.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How are they [brought] into desolation, as in a moment! they are utterly consumed with terrors.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As a dream when [one] awaketh; [so], O Lord, when thou awakest, thou shalt despise their image.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Thus my heart was grieved, and I was pricked in my reins.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
So foolish [was] I, and ignorant: I was [as] a beast before thee.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Nevertheless I [am] continually with thee: thou hast holden [me] by my right hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Thou shalt guide me with thy counsel, and afterward receive me [to] glory.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Whom have I in heaven [but thee]? and [there is] none upon earth [that] I desire beside thee.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
My flesh and my heart faileth: [but] God [is] the strength of my heart, and my portion for ever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For, lo, they that are far from thee shall perish: thou hast destroyed all them that go a whoring from thee.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But [it is] good for me to draw near to God: I have put my trust in the Lord GOD, that I may declare all thy works.
