Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
A Psalm for Asaph. How good is God to Israel, to the upright in heart!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
But my feet were almost overthrown; my goings very nearly slipped.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
For I was jealous of the transgressors, beholding the tranquillity of sinners.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
For there is no sign of reluctance in their death: and [they have] firmness under their affliction.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
They are not in the troubles of [other] men; and they shall not be scourged with [other] men.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Therefore pride has possessed them; they have clothed themselves with their injustice and ungodliness.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Their injustice shall go forth as out of fatness: they have fulfilled their intention.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
They have taken counsel and spoken in wickedness: they have uttered unrighteousness loftily.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
They have set their mouth against heaven, and their tongue has gone through upon the earth.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Therefore shall my people return hither: and full days shall be found with them.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
And they said, How does God know? and is there knowledge in the Most High?
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Behold, these [are] the sinners, and they that prosper always: they have possessed wealth.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
And I said, Verily in vain have I justified my heart, and washed my hands in innocency.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
For I was plagued all the day, and my reproof [was] every morning.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
If I said, I will speak thus; behold, I [should] have broken covenant with the generation of your children.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
And I undertook to understand this, [but] it is too hard for me,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
until I go into the sanctuary of God; [and so] understand the latter end.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Surely you have appointed [judgements] to them because of their crafty dealings: you have cast them down when they were lifted up.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
How have they become desolate! suddenly they have failed: they have perished because of their iniquity.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
As the dream of one awakening, O Lord, in your city you will despise their image.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
For my heart has rejoiced, and my reins have been gladdened.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
But I [was] vile and knew not: I became brutish before you.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Yet I am continually with you: you have holden my right hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
You have guided me by your counsel, and you have taken me to yourself with glory.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
For what have I in heaven [but you]? and what have I desired upon the earth beside you?
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
My heart and my flesh have failed: [but] God [is the strength] of my heart, and God is my portion for ever.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
For, behold, they that remove themselves far from you shall perish: you have destroyed every one that goes a whoring from you.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
But it is good for me to cleave close to God, to put my trust in the Lord; that I may proclaim all your praises in the gates of the daughter of Sion.
