Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
En Salme af Asaf. Visselig, god er Gud mod Israel; mod dem, der er rene af Hjertet!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Mine Fødder var nær ved at snuble, mine Skridt var lige ved at glide;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
thi over Daarerne græmmed jeg mig, jeg saa, at det gik de gudløse vel;
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
thi de kender ikke til Kvaler, deres Livskraft er frisk og sund;
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
de kender ikke til menneskelig Nød, de plages ikke som andre.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Derfor har de Hovmod til Halssmykke, Vold er Kappen, de svøber sig i.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Deres Brøde udgaar af deres Indre, Hjertets Tanker bryder igennem.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
I det dybe taler de ondt, i det høje fører de Urettens Tale,
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
de løfter Munden mod Himlen, Tungen farer om paa Jorden.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
(Derfor vender mit Folk sig hid og drikker Vand i fulde Drag.)
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
De siger: »Hvor skulde Gud vel vide det, skulde den Højeste kende dertil?«
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Se, det er de gudløses Kaar, altid i Tryghed, voksende Velstand!
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Forgæves holdt jeg mit Hjerte rent og tvætted mine Hænder i Uskyld,
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
jeg plagedes Dagen igennem, blev revset paa ny hver Morgen!
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Men jeg tænkte: »Taler jeg saa, se, da er jeg troløs imod dine Sønners Slægt.«
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Saa grunded jeg paa at forstaa det, møjsommeligt var det i mine Øjne,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Til jeg kom ind i Guds Helligdomme, skønned, hvordan deres Endeligt bliver:
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Du sætter dem jo paa glatte Steder, i Undergang styrter du dem.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Hvor brat de dog lægges øde, gaar under, det ender med Rædsel!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
De er som en Drøm, naar man vaagner, man vaagner og regner sit Syn for intet.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Saa længe mit Hjerte var bittert og det nagede i mine Nyrer,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
var jeg et Dyr og fattede intet, jeg var for dig som Kvæg.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Dog bliver jeg altid hos dig, du holder mig fast om min højre;
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
du leder mig med dit Raad og tager mig siden bort i Herlighed.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Hvem har jeg i Himlen? Og har jeg blot dig, da attraar jeg intet paa Jorden!
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Lad kun mit Kød og mit Hjerte vansmægte, Gud er mit Hjertes Klippe, min Del for evigt.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Thi de, der fjerner sig fra dig, gaar under, du udsletter hver, som er dig utro.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Men at leve Gud nær er min Lykke, min Lid har jeg sat til den Herre HERREN, at jeg kan vidne om alle dine Gerninger.
