Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Psalam. Asafov Kako je dobar Bog čestitima, Bog onima koji su čista srca!
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
A meni umalo noge ne posrnuše, zamalo koraci ne okliznuše,
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
jer zločincima zavidjeh motreći sreću grešnika.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Nikakvu patnju ne snose, pretilo je tijelo njihovo.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Ne žive u mukama smrtnika, ljudske ih nevolje ne biju.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Stoga je oholost ogrlica vratu njihovu, a nasilje haljina koja ih pokriva.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Iz pretila srca izlazi opakost njihova, srca im se prelijevaju ispraznim tlapnjama.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Podsmjehuju se i zlobno govore, nasiljem prijete odozgo.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Ustima na nebo nasrću, a jezik se njihov obara na zemlju.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Zato moj narod za njima leti i srče obilne vode
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
pa veli: “Kako da dozna Bog? Spoznaje li Svevišnji?”
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Eto, takvi su grešnici: uvijek spokojni, bogatstvo zgrću.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Jesam li, dakle, samo ja uzalud čuvao srce čisto i u nedužnosti prao ruke
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
kad sam primao udarce svaki dan i kaznu jutro za jutrom?
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Da sam kazao: “Govorit ću kao i oni”, izdao bih rod sinova tvojih.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Promišljah tada da bih spoznao: al' mi se učini mučno u očima mojim
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
sve dok ne nađoh ulaz u Božje svetinje pa prozreh kakav im je svršetak.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Zaista, na klizavu stazu ti ih postavljaš, u propast ih obaraš.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Kako učas propadoše, nestaše, užas ih izjede!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Kao što čovjek prezire san kad se probudi, tako ćeš, Gospode, prezreti lik im kada ustaneš.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Kad mi duša bijaše ojađena, a bubrezi probodeni,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
bezumnik bijah bez razbora, k'o živinče pred tobom.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Al' ću odsad uvijek biti s tobom, jer ti prihvati desnicu moju:
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
vodit ćeš me po naumu svojem da me zatim uzmeš u slavu svoju.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Koga ja imam u nebu osim tebe? Kad sam s tobom, ne veselim se zemlji.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Malaksalo mi tijelo i srce: okrilje srca moga, i baštino moja, o Bože, dovijeka!
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Doista, propast će oni koji se udaljuju od tebe, istrebljuješ svakog tko ti se iznevjeri.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
A meni je milina biti u Božjoj blizini, imati sklonište svoje u Jahvi. Pripovijedat ću sva tvoja djela na vratima Kćeri sionske.
