Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Kathutkung: Asaph Cathut teh Isarel hane hoi lungthin kathoungnaw hanelah ahawi tangngak.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Hatei, kai raitat meimei ka rawp teh, meimei ka thawn toe.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Bangkongtetpawiteh, tamikathoutnaw e yawhawi ka hmu navah, kakaisuenaw hah ka ut toe.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Ahnimouh teh a due awh hoehroukrak patawnae khang awh hoeh, a tha pou ao awh.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Ayânaw patetlah runae dawk awm awh hoeh, ayânaw patetlah kuekluek pataw awh hoeh.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Hatdawkvah, kâoupnae teh awi lah a awi awh teh, rektapnae khohna hah a khohna awh.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
A thâw awh lawi vah, a mitkatueng awh. A pouk awh e hlak ka paphnawn a tawn awh.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Repcoungroenae hah a panuikhai awh teh, kâoupnae lawk a dei awh.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
A lawk dei e ni kalvan totouh a taran teh, a lai ni talai pueng a katin.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Hatdawkvah, a taminaw teh ahnimouh koe a ban awh teh, tui moikapap e hah koung a nei awh.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Bangtelah hoi maw Cathut ni a panue. Lathueng Poung dawk panuenae ao maw telah ati awh.
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Khenhaw! hetnaw heh Cathut ka bari hoeh e, banghai pouk laipalah ka hring e lah ao awh teh, hoehoe a tawnta awh.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Ka lungthin kathoung sak nakunghai, atangcalah cungkeihoeh. Yon thuengnae lahoi ka kut ka pâsu nakunghai cungkeihoeh.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Hnin tangkuem tarawknae hoi amom karoitawi yuenae doeh ka khang.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Hottelah ka dei han ka tet pawiteh, khenhaw! na catounnaw koe torei teh, tamikalan hoeh lah kaawm han.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Hetheh, thaipanuek nahanelah ka pouk torei teh, hothateh kai hanelah ka pataw katang e lah ao.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Cathut hmuen kathoung koe kâen toteh, ahnimouh poutnae heh ka thaipanuek katang toe.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
Ahnimouh teh pâhnannae koe na ta teh, rawkphainae hmuen koe na tâkhawng.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Oe, bangtelah, tawkkadek dawk rawknae koe louk a pha awh vaw. Takitho e ni koung louk a ca awh vaw.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Kâhlaw toteh, karum mang patetlah, Bawipa na pâhlaw toteh, ahnimae meikaphawk hah na pacekpahlek pouh han.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Hot patetlah ka lungthin a pataw teh, ka pouknae hai a ru.
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
Panuenae ka tawn hoeh e hoi tamipathu lah ka o teh, na hmalah saring patetlah doeh ka o.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Hatei nakunghai, nang koe pou ka o teh, aranglae kut dawk na kuet pouh.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Na mae kâpankhainae lahoi lam na hrawi teh, hathnukkhu bawilennae hah na coe pouh.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Kalvan vah nang laipalah apimouh ka tawn. Talaivan hai nang laipalah, ka ngai e alouke awm hoeh toe.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Ka takthai hoi ka lungthin teh a tâwn. Hatei, Cathut teh, a yungyoe hoi ka lungthin thaonae hoi ham lah ao.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Bangkongtetpawiteh, nang hoi kâhlat e teh, kahmat awh roeroe han doeh. Nang koe kâyawt e pueng teh raphoe lah ao han.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Hateiteh, kai hanelah teh Cathut hnai e heh ahawi. Na sak e hno pueng heh ka kamnue sak thai nahanlah, Bawipa Jehovah dawk doeh ka kâuep toe.
