Psaltaren 73
1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
Kawlung ak ciim, Israelkhqi venawh Khawsa taw leek tak tak hy.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
Cehlai, kai aham taw, ka khaw ve bah tawm ca nawh; dyih hun hlauh tawm na awm nyng.
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
Ikawtih, thlak chekhqi ami kam ak awm ce ka huh awh ak oek qukhqi ce nai haunyng.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
Ami thih awh ce khuikha am sim voel hy; ami pumqawkhqi ami sa dip pyng pyng nawh amik tha awm hy.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
Thlak changkhqi amyihna phyihqih am za tlaih uhy; thlanghqing tlawhnaak ing am khuikha sak khqi tlaih hy.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
Cedawngawh oek qunaak ce aawi na awi unawh; khawboe seetnaak ing thoeih ang cam qu uhy.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
Thin hqamnaak awhkawng thawlhnaak ce law hy; qaai kqawnnaak kawpoek ing a qi am ta qoe hy.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
Kawpoek seetnaak ing thlang qaih na unawh; oek qunaak ing thang the a kha na uhy.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
Amim khakhqi ce khanna ak awm na ngai unawh, amim laikhqi ing khawmdek ik-oeih ce lo uhy.
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
Cedawngawh ak thlangkhqi ing a mimah a venna hlai unawh tui hqawng ce aw thu hqut uhy.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
Cekkhqi ing, Ikawmyihna Khawsa ing ani sim naak kaw? Sawsang Soeih awh ak awm ce ak cyi hy voei nu?” ti uhy.
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
Thalk chekhqi taw vemyihna awm uhy – ikawmyih poeknaak awm am ta voel uhy, a boeina boei khqoet khqoet uhy.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
Kawlung ak caihna ka taak ve a hoeina awm nawh kut sil nyng ka awm dym awm a hoeina awm hy.
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
Khawnghi zung khuikha za nyng saw; mymcang qoek awh phepnaak hu nyng.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
Kai ing, Cemyih na sai u vang,” ka ti mantaw, na cakhqi ana zawi hawh kawng nyng.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
Vemyihkhqi boeih ve zaaksim aham tha ka lawh awh, ka ham quh soeih hy.
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
Khawsa a hun ciim ka pha deng awh ni, a dytnaak ce kang zaksim hly hyn.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
A plainaak a hun awh cekkhqi ce nang ing ta tiksaw; plawci aham cekkhqi ce nuk khawng hyk ti.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
Ikawmyihna cekkhqi ce ami plawci bat paqap, kqih awmnaak ing cekkhqi ce nawi phang tlang pai hy!
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
Thlang ing a hang hqyng awh ang mang kawna awm a mang ngaih amyihna, Aw Bawipa, nang awm na hang thawh awh, cekkhqi poeknaak mailai amyihna nang ing kawna awm am ngai kawp ti.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
Kak kawlung ko nawh kang myihla ak khuikha awh,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
kaw awm a sim kaana a khat qat na awm hqoeng nyng; na haiawh qamsa myihna awm nyng.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
Cehlai, nang a venawh awm loet nyng; nang ing ka kut kak tang benawh nim tu hyk ti.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
Nak poek na lahnaak ing ni sawi kawm tiksaw, cek coeng awhtaw boeimangnaak khuiawh ni ceh pyi kawp ti.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Nang kaa taw a u nu khawk khan awh ka taak bai kaw? Nang coeng awhtaw ka ngaih ve khawmdek ing am tahy.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
Ka pumsa ingkaw kak kawlung ve tlu mai seiawm, Khawsa taw kak kawlung thaawmnaak ingkaw ka kumqui taham na awm hy.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
Nang a ven awhkawng ak hlakhqi boeih ce qeeng kawm usaw; na venawh ypawm na amak awm thlangkhqi ce nang ing hqe kawp ti.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Cehlai, kai aham taw, Khawsa ing ak zoena awm ve nep hy. Boeimang Khawsa ce kang thuknaak hun na ta hawh nyng; na ik-oeih saikhqi boeih ce khypyi kawng nyng.
