Psaltaren 73

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Sa pagkamatuod ang Dios mao ang maayo sa Israel, Bisan kanila nga mga ulay ug kasingkasing.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Apan alang kanako, daw mahidalinas na ang akong mga tiil; Diriyut na mahiligas ang akong mga lakang.

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Kay nasina ako sa mga palabilabihon, Sa diha nga natan-aw ko ang kauswagan sa mga dautan.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Kay walay mga kahapdos ang ilang kamatayon; Apan hinonoa ang ilang kusog nagapadayon.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

(Sila) wala sa kalisdanan ingon sa uban nga mga tawo; Ni (sila) gihampak sama sa ubang mga tawo.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Busa ang palabilabi maingon sa kulentas sa ilang liog; Ang pagpanlupig nasul-ob kanila ingon sa usa ka bisti.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Ang ilang mga mata nagbudlat sa katambok: Ang anaa kanila labaw sa kay sa ikatagbaw sa pangandoy sa kasingkasing.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Nanagyubit (sila) ug diha sa kadautan nanaglituk (sila) ug pagdaugdaug: Nanagsulti (sila) nga mapahitas-on.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Ginapatunong nila ang ilang mga baba ngadto sa kalangitan, Ug ang ilang dila nagasuroy latas sa yuta.

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Tungod niana ang iyang katawohan mingbalik dinhi; Ug ang mga tubig sa usa ka copa nga puno gititi nila.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Ug (sila) nagaingon: Unsaon sa pagkahibalo sa Dios? Ug aduna bay kahibalo ang Hataas Uyamut?

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Ania karon, kini mao ang mga dautan; Ug, sanglit anaa kanunay sa kasayon, (sila) ming-uswag sa mga bahandi.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Sa pagkamatuod kawang lamang ang paghinlo ko sa akong q2 kasingkasing, Ug ang paghunaw sa akong mga kamot sa pagka-inocente;

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Kay gihampak ako sa tibook nga adlaw, Ug gicastigo sa matag-buntag.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Kong nag-ingon pa unta ako: Magasulti ako niini: Ania karon, ako nagmabudhion sa kaliwatan sa imong mga anak.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Sa diha nga naghunahuna ako unsaon ko sa pagkahibalo niini, Kini mahapdos kaayo nga buhat alang kanako;

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Hangtud nga miadto ako sa balaang puloy-anan sa Dios, Ug nagpamalandong sa katapusan nilang sangputanan.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Sa pagkamatuod gayud gibutang mo (sila) sa mga dapit nga madanglog: Gisalikway mo (sila) ngadto sa pagkalaglag.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Naunsa nga sa pagkadali (sila) nahimong usa ka awa-aw! Nangaut-ut gayud (sila) uban ang mga kalisang.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Ingon sa usa ka damgo sa diha nga ang usa ka tawo mahagmata, Ingon niini, Oh Ginoo, sa diha nga ikaw mahagmata, pagatamayon mo ang ilang larawan.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Kay gisakit ang akong kalag, Ug ako mibati ug kangutngut sa akong kasingkasing:

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Pagkamabangis nako, ug pagkaburong; Ingon sa usa ka mananap ako sa atubangan mo.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Bisan pa niana, ako ania gihapon uban kanimo: Gikuptan mo ang too ko nga kamot.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Ikaw magamando kanako uban sa imong pagtambag, Ug sa ulahi pagadawaton mo ako sa himaya.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Kinsa may ako sa langit kondili ikaw da? Ug walay bisan kinsa dinhi sa ibabaw sa yuta nga akong gitinguha gawas kanimo.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Ang akong unod ug ang akong kasingkasing nangaluya; Apan ang Dios mao ang kalig-on sa akong kasingkasing, ug ang akong bahin sa walay katapusan.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Kay ania karon, (sila) nga nanagpahalayo gikan kanimo mangahanaw: Imong gilaglag silang tanan nga nanagpakighilawas, nga mingbulag gikan kanimo.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

Apan maayo alang kanako ang pagpahaduol ngadto sa Dios: Ang Ginoo nga si Jehova gihimo ko nga akong dalangpanan, Aron isugilon ko ang tanan mong mga buhat.