Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Salomo dwom. Ao, Onyankopɔn, fa wʼatɛntrenee dom ɔhene no, na fa wo trenee ma ɔhene babarima.
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
Ɔde trenee bebu wo nkurɔfo atɛn, obebu wo nkurɔfo a wɔrehu amane no atɛntrenee.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
Mmepɔw no de yiyedi bɛbrɛ nnipa no, nkoko no de trenee bɛba.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
Ɔbɛko ama nnipa no mu amanehunufo na wagye wɔn a wonni bi mma nkwa; ɔbɛdwerɛw nhyɛsofo.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Owia ne ɔsram da so wɔ hɔ yi wobesuro wo awo ntoatoaso nyinaa mu.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
Ɔbɛyɛ sɛ osu a ɛtɔ gu asase a wɔadɔw so so, te sɛ obosu a egugu asase so.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
Atreneefo benyin frɔmfrɔm wɔ ne bere so; yiyedi bebu so akosi da a ɔsram nni hɔ bio.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
Obedi hene afi po akosi po, afi Asubɔnten Efrata akosi asase ano.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
Sare so mmusua bɛkotow nʼanim na nʼatamfo adi mfutuma.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
Tarsis ne mpoano ahemfo a wɔwɔ akyirikyiri de sonkahiri bɛbrɛ no; Saba ne Seba ahemfo de ayɛyɛde bɛbrɛ no.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
Ahemfo nyinaa bɛkotow no, amanaman nyinaa bɛsom no.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
Na obegye mmɔborɔfo a wosu frɛ no, ne amanehunufo a wonni ɔboafo.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Obehu wɔn a wɔayɛ mmrɛw ne ahiafo mmɔbɔ na wagye ahiafo nkwa.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
Obegye wɔn afi nhyɛso ne akakabensɛm ase, efisɛ wɔn mogya som bo wɔ nʼanim.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Ɔhene nkwa so! ma wɔmfa sikakɔkɔɔ mfi Seba mmrɛ no. Ma nnipa mmɔ mpae mma no na wonhyira no da mu nyinaa.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
Aburow mmu so wɔ asase no so nyinaa; nnuan mmu so wɔ nkoko so, ma nʼaba mmɔ sɛ Lebanon; na enyin sɛ mfuw so sare.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
Ne din bɛtena hɔ daa; ɛntena hɔ nkyɛ sɛ owia. Wɔbɛfa no so ahyira amanaman no, na wɔbɛfrɛ no nhyira.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Nhyira nka Awurade Nyankopɔn, Israel Nyankopɔn! Ɔno nko ara na ɔyɛ anwonwade.
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Nhyira nka ne din a anuonyam ahyɛ no ma no daa daa. Ma nʼanuonyam nhyɛ wiase nyinaa ma.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
Yisai ba Dawid mpaebɔ no awiei ni.
