Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Salomos. Gud, gif Konungenom din dom, och dina rättfärdighet Konungens son;
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
Att han må föra ditt folk till rättfärdighet, och hjelpa dina elända.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
Låt bergen frambära frid ibland folket, och högarna rättfärdighet.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
Han skall behålla det elända folk vid rätt, och hjelpa de fattiga, och förtrycka de försmädare.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Man skall frukta dig, så länge sol och måne varar, ifrå barn och intill barnabarn.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
Han skall nederkomma såsom regn uppå ullskinn; såsom droppar, de der markena fukta.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
I hans tid skall den rättfärdiga blomstras, och stor frid, tilldess att månen intet mer är.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
Han skall varda rådandes ifrå det ena hafvet till det andra, och ifrån älfvene allt intill verldenes ändar.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
För honom skola buga de som i öknene äro, och hans fiender skola sleka stoftet.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
De Konungar vid hafvet och på öarna skola bära fram skänker; de Konungar utaf rika Arabien och Seba skola tillföra gåfvor.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
Alle Konungar skola tillbedja honom; alle Hedningar skola tjena honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
Ty han skall frälsa den fattiga som ropar, och den elända som ingen hjelpare hafver.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Han skall vara dem usla och fattiga nådelig, och de fattigas själar skall han hjelpa.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
Han skall förlösa deras själar utu bedrägeri och öfvervåld, och deras blod skall dyrt aktadt varda för honom.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Han skall lefva, och man skall gifva honom af guld utu rika Arabien, och man skall alltid bedja inför honom, dagliga skall man lofva honom.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
På jordene ofvanpå bergen skall korn stå tjockt; hans frukt skall bäfva såsom Libanon, och skall grönskas i städerna, såsom gräs på jordene.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
Hans Namn skall blifva evinnerliga; så länge solen varar, skall hans Namn räcka intill efterkommanderna; och genom honom skola de välsignade varda; alle Hedningar skola prisa honom.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Lofvad vare Herren Gud, Israels Gud, den allena under gör.
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Och lofvadt vare hans härliga Namn evinnerliga; och all land varde full med hans äro. Amen, Amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
En ända hafva Davids böner, Isai sons.
