Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Bože, daj caru sud svoj, i pravdu svoju sinu carevu:
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
On æe suditi narodu tvojemu po pravdi, i nevoljnicima tvojim po pravici.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
Rodiæe narodu gore mirom, i humovi pravdom.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
On æe suditi nevoljnima u narodu, pomoæi æe sinovima ništega, i nasilnika æe oboriti,
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Bojaæe se tebe dok je sunca i mjeseca, od koljena do koljena.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
Siæi æe kao dažd na pokošenu livadu, kao kaplje koje porašaju zemlju.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
Procvjetaæe u dane njegove pravednik i svuda mir dokle teèe mjeseca.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
Vladaæe od mora do mora, i od rijeke do krajeva zemaljskih.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
Pred njim æe popadati divljaci, i neprijatelji njegovi prah æe lizati.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
Carevi Tarsiski i ostrvljani donijeæe dare, carevi Šavski i Savski daæe danak.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
Klanjaæe mu se svi carevi, svi narodi biæe mu pokorni.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
Jer æe izbaviti ubogoga koji cvili i nevoljnoga koji nema pomoænika.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Biæe milostiv ništemu i ubogom, i duše æe jadnima spasti.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
Od prijevare i nasilja iskupiæe duše njihove, i skupa æe biti krv njihova pred oèima njegovima.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Oni æe dobro živjeti, i donijeæe mu zlato iz Šave; i svagda æe se moliti za njega, i svaki æe ga dan blagosiljati.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
Biæe pšenice na zemlji izobila; po vrhovima gorskim lelijaæe se klasje njezino kao Livanska šuma, i po gradovima cvjetaæe ljudi kao trava na zemlji.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
Ime æe njegovo biti uvijek; dokle teèe sunca, ime æe njegovo rasti. Blagosloviæe se u njemu, svi æe ga narodi zvati blaženim.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Blagosloven Gospod Bog, Bog Izrailjev, koji jedan èini èudesa!
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
I blagosloveno slavno ime njegovo uvijek! slave njegove napuniæe se sva zemlja. Amin i amin.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
Svršiše se molitve Davida, sina Jesejeva.
