Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Av Salomo. Gud, gjev kongen dine domar og kongssonen di rettferd!
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
Han skal døma ditt folk med rettferd og dine armingar med rett.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
Fjelli skal bera fred for folket, og like eins haugarne, ved rettferd.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
Han skal døma armingarne i folket, han skal frelsa borni åt den fatige og knasa valdsmannen.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Dei skal ottast deg so lenge soli skin, og so lenge månen lyser frå ætt til ætt.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
Han skal koma ned som regn på nyslegen voll, lik ei regnskur som væter jordi.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
I hans dagar skal den rettferdige bløma, og det skal vera mykje fred, alt til det ingen måne er meir.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
Og han skal hava herredom frå hav til hav, og frå elvi til endarne av jordi.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
Dei som bur i øydemarki, skal bøygja seg for honom, og hans fiendar skal slikka mold.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
Kongarne frå Tarsis og øyarne skal bera fram gåvor, kongarne frå Sjeba og Seba skal koma med skatt.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
Alle kongar skal fall ned for honom, alle folkeslag skal tena honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
For han skal frelsa den fatige som ropar, og armingen som ingen hjelpar hev.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Han skal spara vesalmannen og den fatige, og sjælerne åt dei fatige skal han frelsa.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
Frå trykk og vald skal han løysa deira sjæl, og dyrt skal blodet deira vera i hans augo.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Og han skal liva, og Sjeba-gull skal han gjeva honom, og han skal alltid beda for honom, heile dagen skal han lova honom.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
Det skal vera ei mengd med korn i landet, på fjelltopparne, grøda skal susa som Libanonskogen, og folk blømer fram i byarne som gras på jordi.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
Hans namn skal vara i all æva, so lenge soli skin, skal hans namn setja nye renningar, og ved honom skal dei velsigna seg, alle heidningefolk skal prisa honom sæl.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Lova vere Gud Herren, Israels Gud, han, den einaste som gjer under!
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Og lova vere hans herlege namn i all æva! og all jordi verte full av hans æra! Amen, amen!
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
Ende på bønerne av David, son åt Isai.
