Psaltaren 72

1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

Toloro amy mpanjakay ty fizakà’o, ry Andrianañahare, vaho amy ana’ i mpanjakaiy ty havantaña’o,

2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

Hizaka’e an-kahiti’e ondati’oo, o mpisotri’oo an-katò.

3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

Hinday fanintsiñañe am’ ondatio o vohitseo, naho havañonañe o haboañeo.

4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

Ho mei’e to o rarake am’ondatioo, ho rombahe’e ty ana’ o poi’eo, vaho ho demohe’e ty mpamorekeke.

5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

Hañeveñe ama’o iereo naho mbe ey i androy, vaho mbe eñe i volañey, amy ze hene tariratse.

6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

Ie hizotso manahake ty orañe an-teteke vaho tinatake eo, hoe ereke mampiboboke ty tane.

7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

Hiraorao amo andro’eo o vañoñeo: vaho am-pierañerañañe vokatse ampara’ te mimosaoñe i volañey.

8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

Ho fehè’e ty boak’ an-driake eñe, pak’an-driak’ añe ka; le boak’ amy sakay pak’amo olon-taneo.

9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

hilokoloko ama’e o mpimoneñe am-babangoañeo; vaho hitsela lemboke o rafelahi’eo.

10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

Handroroñe ama’e o mpanjaka’ i Tarsiseo naho o tokonoseo; hañenga ama’e o mpanjaka’ i Tsebà naho i Sebào.

11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

Eka, hibokokoa’ ze kila mpanjaka, hene fifeheañe ro hitoroñe aze.

12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

Himbae’e ty rarake te mitoreo, naho i mpisotriy, vaho i tsy amam-pañimbay.

13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

Hiferenaiña’e ty maifoifo naho o poi’eo, vaho ho rombahe’e ty fiai’ o mavomavoo.

14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

Ho jebañe’e ami’ty famorekekeañe naho amo hasiahañeo ty fiai’iareo, fa sarotse am-pivazohoa’e eo ty lio’ iareo.

15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

Ho velon-dre! hatolotse aze ty volamena’ i Sebà; añonjono halaly ama’e nainai’e, andriaño lomoñandro.

16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

ho vokats’ ampemba i taney, an-dengon-kaboañe ey, le hihelakelake hoe e Lebanone añe o havokara’eo; vaho handrevake hoe ty ahe’ i taney o boak’an-drovao.

17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

Tsy ho tampetse nainai’e ty tahina’e; tsy ho modo aolo’ i àndroy ty tahina’e; vaho hifampitata ty ama’e ondatio, ze kilakila ondaty hanao aze soa-tata.

18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

Andriaño t’Iehovà Andrianamboatse, Andrianañahare’ Israele, Ie avao ro manao raha tsitantane.

19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

Bangoeñe nainai’e i tahina’e lifo-bolonahetsey; mañàtseke ty tane toy ty enge’e. Ie izay! naho Amena!

20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.

Migadoñe eo ty ­filolofa’ i Davide, ana’ Iesae.