Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Psalmus, in Salomonem.
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
Deus, judicium tuum regi da, et justitiam tuam filio regis; judicare populum tuum in justitia, et pauperes tuos in judicio.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
Suscipiant montes pacem populo, et colles justitiam.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
Judicabit pauperes populi, et salvos faciet filios pauperum, et humiliabit calumniatorem.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Et permanebit cum sole, et ante lunam, in generatione et generationem.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
Descendet sicut pluvia in vellus, et sicut stillicidia stillantia super terram.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
Orietur in diebus ejus justitia, et abundantia pacis, donec auferatur luna.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
Et dominabitur a mari usque ad mare, et a flumine usque ad terminos orbis terrarum.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
Coram illo procident Æthiopes, et inimici ejus terram lingent.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
Reges Tharsis et insulæ munera offerent; reges Arabum et Saba dona adducent:
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
et adorabunt eum omnes reges terræ; omnes gentes servient ei.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
Quia liberabit pauperem a potente, et pauperem cui non erat adjutor.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Parcet pauperi et inopi, et animas pauperum salvas faciet.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
Ex usuris et iniquitate redimet animas eorum, et honorabile nomen eorum coram illo.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Et vivet, et dabitur ei de auro Arabiæ; et adorabunt de ipso semper, tota die benedicent ei.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
Et erit firmamentum in terra in summis montium; superextolletur super Libanum fructus ejus, et florebunt de civitate sicut fœnum terræ.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
Sit nomen ejus benedictum in sæcula; ante solem permanet nomen ejus. Et benedicentur in ipso omnes tribus terræ; omnes gentes magnificabunt eum.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Benedictus Dominus Deus Israël, qui facit mirabilia solus.
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Et benedictum nomen majestatis ejus in æternum, et replebitur majestate ejus omnis terra. Fiat, fiat.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
Defecerunt laudes David, filii Jesse.
