Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
Guð, hjálpa þú konunginum, að hann fái skorið úr málum manna eftir vilja þínum og hjálpaðu syni hans til að gera rétt.
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
Gefðu að hann dæmi þjóð þína með sanngirni og láti hina snauðu ná rétti sínum.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
Stjórnspeki hans leiði af sér velferð og grósku.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
Styrktu hann að vernda fátæklinga og þurfandi og eyða kúgurum þeirra.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
Þá mun hann lifa meðan sólin skín og tunglið gefur birtu. Já, að eilífu!
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
Stjórn hans verður mild og góð eins og gróðrarskúr á sprettutíma.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
Á ríkisárum hans mun réttlætið blómgast og friður eflast, já, meðan veröldin er til.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
Ríki hans mun ná frá hafi til hafs, frá Evfrat-fljóti til endimarka jarðar.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
Óvinir hans munu lúta honum og leggjast flatir á jörðina við fætur hans.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
Konungarnir frá Tarsus og eylöndunum munu færa honum gjafir, og skatt þeir frá Saba og Seba.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
Allir konungar munu lúta honum og þjóðir þeirra þjóna honum.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
Hann mun bjarga hinum snauða er hrópar á hjálp, og hinum þjáða sem enginn réttir hjáparhönd.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
Hann aumkast yfir bágstadda og þá sem ekkert eiga og liðsinnir fátæklingum.
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
Hann verndar þá og leysir frá ofríki og kúgun því að líf þeirra er dýrmætt í augum hans.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
Lífið blasir við honum og menn munu gefa honum gull frá Saba. Hann mun njóta fyrirbæna margra og fólk mun blessa hann liðlangan daginn.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
Landið mun gefa góða uppskeru, einnig til fjalla eins og í Líbanon. Fólki mun fjölga í borgunum eins og gras vex á engi!
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
Nafn hans mun lofað að eilífu og meðan sólin skín mun orðstír hans aukast. Allir munu óska sér blessunar hans og þjóðirnar segja hann sælan.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Lofaður sé Drottinn, Guð Ísraels, hann einn gerir furðuverk.
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
Lofað sé hans dýrlega nafn að eilífu! Öll jörðin fyllist dýrð hans! Amen, já amen!
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
(Hér enda sálmar Davíðs Ísaísonar.)
