Psaltaren 72
1 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
By Solomon. O God, Thy judgments to the king give, And Thy righteousness to the king's son.
2 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
He judgeth Thy people with righteousness, And Thy poor with judgment.
3 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
The mountains bear peace to the people, And the heights by righteousness.
4 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
He judgeth the poor of the people, Giveth deliverance to the sons of the needy, And bruiseth the oppressor.
5 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
They fear Thee with the sun, and before the moon, Generation — generations.
6 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
He cometh down as rain on mown grass, As showers — sprinkling the earth.
7 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
Flourish in his days doth the righteous, And abundance of peace till the moon is not.
8 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
And he ruleth from sea unto sea, And from the river unto the ends of earth.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
Before him bow do the inhabitants of the dry places, And his enemies lick the dust.
10 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
Kings of Tarshish and of the isles send back a present. Kings of Sheba and Seba a reward bring near.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
And all kings do bow themselves to him, All nations do serve him,
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
For he delivereth the needy who crieth, And the poor when he hath no helper,
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
He hath pity on the poor and needy, And the souls of the needy he saveth,
14 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
From fraud and from violence he redeemeth their soul, And precious is their blood in his eyes.
15 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
And he liveth, and giveth to him of the gold of Sheba, And prayeth for him continually, All the day he doth bless him.
16 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
There is a handful of corn in the earth, On the top of mountains, Shake like Lebanon doth its fruit, And they flourish out of the city as the herb of the earth.
17 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.
His name is to the age, Before the sun is his name continued, And they bless themselves in him, All nations do pronounce him happy.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
Blessed is Jehovah God, God of Israel, He alone is doing wonders,
19 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
And blessed [is] the Name of His honour to the age, And the whole earth is filled [with] His honour. Amen, and amen!
20 Slut på Davids, Isais sons, böner. Se Välsigna sig i Ordförkl.
The prayers of David son of Jesse have been ended.
