Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

En ti, oh SEÑOR, he esperado; no sea yo confundido para siempre.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Hazme escapar, y líbrame en tu justicia; inclina tu oído hacia mí y sálvame.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Seme por peña de fortaleza, adonde recurra yo continuamente; has mandado que yo sea salvo; porque tú eres mi roca, y mi castillo.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Dios mío, líbrame de la mano del impío, de la mano del perverso y violento.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Porque tú eres mi esperanza, Señor DIOS; seguridad mía desde mi juventud.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

Por ti he sido sustentado desde el vientre; de las entrañas de mi madre tú fuiste el que me sacaste; de ti ha sido siempre mi alabanza.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

Como prodigio he sido a muchos, y tú mi refugio fuerte.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Sea llena mi boca de tu alabanza, de tu gloria todo el día.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

No me deseches en el tiempo de la vejez; cuando mi fuerza se acabare, no me desampares.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Porque mis enemigos han tratado de mí; y los que acechan mi alma, consultaron juntamente.

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

Diciendo: Dios lo ha dejado; perseguid y tomadle, porque no hay quien le libre.

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

Oh Dios, no te alejes de mí; Dios mío, acude pronto a mi socorro.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Sean avergonzados, perezcan los adversarios de mi alma; sean cubiertos de vergüenza y de confusión los que buscan mi mal.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Mas yo siempre esperaré, y añadiré sobre toda tu alabanza.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Mi boca publicará tu justicia y tu salud todo el día, aunque no sé el número de ellas.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Iré en la valentía del Señor DIOS; haré memoria de tu justicia, de la tuya solamente.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Oh Dios, me enseñaste desde mi juventud y hasta ahora; manifestaré tus maravillas.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Y aun hasta la vejez y las canas; oh Dios, no me desampares; hasta que denuncie tu brazo a la posteridad; tus valentías a todos los que han de venir.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Y tu justicia, oh Dios, hasta lo excelso; porque has hecho grandes cosas; Oh Dios, ¿quién como tú?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Tú, que me has hecho ver muchas angustias y males; volverás y me darás vida, y de los abismos de la tierra volverás a levantarme.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Aumentarás mi grandeza, y volverás a consolarme.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Asimismo yo te alabaré con instrumento de salterio, oh Dios mío; tu verdad cantaré yo a ti en el arpa, oh Santo de Israel.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Mis labios se alegrarán cuando cantare alabanzas a ti; y mi alma, a la cual redimiste.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Asimismo mi lengua hablará también de tu justicia cada día; por cuanto fueron avergonzados, porque fueron confundidos los que mi mal procuraban.