Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

Em ti, Senhor, confio; nunca seja eu confundido.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Livra-me na tua justiça, e faze-me escapar: inclina os teus ouvidos para mim, e salva-me.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Sê tu a minha habitação forte, à qual possa recorrer continuamente: deste um mandamento que me salva, pois tu és a minha rocha e a minha fortaleza.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Livra-me, meu Deus, das mãos do ímpio, das mãos do homem injusto e cruel.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Pois tu és a minha esperança. Senhor Deus; tu és a minha confiança desde a minha mocidade.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

Por ti tenho sido sustentado desde o ventre: tu és aquele que me tiraste das entranhas de minha mãe: o meu louvor será para ti constantemente.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

Sou como um prodígio para muitos, mas tu és o meu refúgio forte.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Encha-se a minha boca do teu louvor da tua glória todo o dia.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Não me rejeites no tempo da velhice; não me desampares, quando se for acabando a minha força.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Porque os meus inimigos falam contra mim, e os que espiam a minha alma consultam juntos,

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

Dizendo: Deus o desamparou: persegui-o e tomai-o, pois não há quem o livre.

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

Ó Deus, não te alongues de mim: meu Deus, apressa-te em ajudar-me.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Sejam confundidos e consumidos os que são adversários da minha alma; cubram-se de opróbrio e de confusão aqueles que procuram o meu mal.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Mas eu esperarei continuamente, e te louvarei cada vez mais.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

A minha boca manifestará a tua justiça e a tua salvação todo o dia, pois não conheço o número delas.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Sairei na força do Senhor Deus, farei menção da tua justiça, e só dela.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Ensinaste-me, ó Deus, desde a minha mocidade; e até aqui tenho anunciado as tuas maravilhas.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Agora também, quando estou velho e de cabelos brancos, não me desampares, ó Deus, até que tenha anunciado a tua força a esta geração, e o teu poder a todos os vindouros.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Também a tua justiça, ó Deus, está muito alta, pois fizeste grandes coisas: ó Deus, quem é semelhante a ti

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Tu, que me tens feito ver muitos males e angústias, me darás ainda a vida, e me tirarás dos abismos da terra.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Aumentarás a minha grandeza, e de novo me consolarás.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Também eu te louvarei com o saltério, bem como à tua verdade, ó meu Deus, cantarei com a harpa a ti, ó Santo de Israel.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Os meus lábios exultarão quando eu te cantar, assim como a minha alma que tu remiste.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

A minha língua falará da tua justiça todo o dia; pois estão confundidos e envergonhados aqueles que procuram o meu mal.