Psaltaren 71
1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
Psalmus David, Filiorum Ionadab, et eorum, qui primi captivi ducti sunt. In te Domine speravi, non confundar in aeternum:
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
in iustitia tua libera me, et eripe me. Inclina ad me aurem tuam, et salva me.
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
Esto mihi in Deum protectorem, et in locum munitum: ut salvum me facias, Quoniam firmamentum meum, et refugium meum es tu.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
Deus meus eripe me de manu peccatoris, et de manu contra legem agentis et iniqui:
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
Quoniam tu es patientia mea Domine: Domine spes mea a iuventute mea.
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
In te confirmatus sum ex utero: de ventre matris meae tu es protector meus: In te cantatio mea semper:
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
tamquam prodigium factus sum multis: et tu adiutor fortis.
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
Repleatur os meum laude, ut cantem gloriam tuam: tota die magnitudinem tuam.
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
Ne proiicias me in tempore senectutis: cum defecerit virtus mea, ne derelinquas me.
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
Quia dixerunt inimici mei mihi: et qui custodiebant animam meam, consilium fecerunt in unum,
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
Dicentes: Deus dereliquit eum, persequimini, et comprehendite eum: quia non est qui eripiat.
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
Deus ne elongeris a me: Deus meus in auxilium meum respice.
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
Confundantur, et deficiant detrahentes animae meae: operiantur confusione, et pudore qui quaerunt mala mihi.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
Ego autem semper sperabo: et adiiciam super omnem laudem tuam.
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
Os meum annunciabit iustitiam tuam: tota die salutare tuum. Quoniam non cognovi litteraturam,
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
introibo in potentias Domini: Domine, memorabor iustitiae tuae solius.
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
Deus docuisti me a iuventute mea: et usque nunc pronunciabo mirabilia tua.
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
Et usque in senectam et senium: Deus ne derelinquas me, Donec annunciem brachium tuum generationi omni, quae ventura est: Potentiam tuam,
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
et iustitiam tuam Deus usque in altissima, quae fecisti magnalia: Deus quis similis tibi?
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
Quantas ostendisti mihi tribulationes multas, et malas: et conversus vivificasti me: et de abyssis terrae iterum reduxisti me:
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
Multiplicasti magnificentiam tuam: et conversus consolatus es me.
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
Nam et ego confitebor tibi in vasis psalmi veritatem tuam: Deus psallam tibi in cithara, sanctus Israel.
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
Exultabunt labia mea cum cantavero tibi: et anima mea, quam redemisti.
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
Sed et lingua mea tota die meditabitur iustitiam tuam: cum confusi et reveriti fuerint qui quaerunt mala mihi.
