Psaltaren 71
1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
| בך-יהוה חסיתי אל-אבושה לעולם |
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
| בצדקתך תצילני ותפלטני הטה-אלי אזנך והושיעני |
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
| היה לי לצור מעון לבוא-- תמיד צוית להושיעני כי-סלעי ומצודתי אתה |
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
| אלהי--פלטני מיד רשע מכף מעול וחומץ |
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
| כי-אתה תקותי אדני יהוה מבטחי מנעורי |
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
| עליך נסמכתי מבטן--ממעי אמי אתה גוזי בך תהלתי תמיד |
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
| כמופת הייתי לרבים ואתה מחסי-עז |
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
| ימלא פי תהלתך כל-היום תפארתך |
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
| אל-תשליכני לעת זקנה ככלות כחי אל-תעזבני |
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
| כי-אמרו אויבי לי ושמרי נפשי נועצו יחדו |
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
| לאמר אלהים עזבו רדפו ותפשוהו כי-אין מציל |
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
| אלהים אל-תרחק ממני אלהי לעזרתי חישה (חושה) |
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
| יבשו יכלו שטני נפשי יעטו חרפה וכלמה--מבקשי רעתי |
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
| ואני תמיד איחל והוספתי על-כל-תהלתך |
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
| פי יספר צדקתך--כל-היום תשועתך כי לא ידעתי ספרות |
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
| אבוא--בגברות אדני יהוה אזכיר צדקתך לבדך |
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
| אלהים למדתני מנעורי ועד-הנה אגיד נפלאותיך |
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
| וגם עד-זקנה ושיבה-- אלהים אל-תעזבני עד-אגיד זרועך לדור לכל-יבוא גבורתך |
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
| וצדקתך אלהים עד-מרום אשר-עשית גדלות אלהים מי כמוך |
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
| אשר הראיתנו (הראיתני) צרות רבות-- ורעות תשוב תחינו (תחיני) ומתהמות הארץ תשוב תעלני |
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
| תרב גדלתי ותסב תנחמני |
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
| גם-אני אודך בכלי-נבל-- אמתך אלהי אזמרה לך בכנור-- קדוש ישראל |
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
| תרננה שפתי כי אזמרה-לך ונפשי אשר פדית |
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
| גם-לשוני-- כל-היום תהגה צדקתך כי-בשו כי-חפרו מבקשי רעתי |
