Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

Yahweh, en toi j'ai placé mon refuge; que jamais je ne sois confondu!

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

Dans ta justice délivre-moi et sauve-moi! Incline vers moi ton oreille et secours-moi!

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Sois pour moi un rocher inaccessible, où je puisse toujours me retirer. Tu as commandé de me sauver, car tu es mon rocher et ma forteresse.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Mon Dieu, délivre-moi de la main du méchant, de la main de l'homme inique et cruel.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

Car tu es mon espérance, Seigneur Yahweh, l'objet de ma confiance depuis ma jeunesse.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

C'est sur toi que je m'appuie depuis ma naissance, toi qui m'as fait sortir du sein maternel: tu es ma louange à jamais!

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

Je suis pour la foule comme un prodige, mais toi, tu es mon puissant refuge.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Que ma bouche soit pleine de ta louange, que chaque jour elle exalte ta magnificence!

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Ne me rejette pas aux jours de ma vieillesse; au déclin de mes forces ne m'abandonne pas.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Car mes ennemis conspirent contre moi, et ceux qui épient mon âme se concertent entre eux,

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

disant: " Dieu l'a abandonné! Poursuivez-le; saisissez-le; il n'y a personne pour le défendre! "

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O Dieu, ne t'éloigne pas de moi; mon Dieu, hâte-toi de me secourir!

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Qu'ils soient confus, qu'ils périssent, ceux qui en veulent à ma vie! Qu'ils soient couverts de honte et d'opprobre, ceux qui cherchent ma perte!

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

Pour moi, j'espérerai toujours; à toutes tes louanges, j'en ajouterai de nouvelles.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Ma bouche publiera ta justice, tout le jour tes faveurs; car je n'en connais pas le nombre.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Je dirai tes œuvres puissantes, Seigneur Yahweh; je rappellerai ta justice, la tienne seule.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

O Dieu, tu m'as instruit dès ma jeunesse, et jusqu'à ce jour je proclame tes merveilles.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Encore jusqu'à la vieillesse et aux cheveux blancs, O Dieu, ne m'abandonne pas, afin que je fasse connaître ta force à la génération présente, ta puissance à la génération future.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

Ta justice, ô Dieu, atteint jusqu'au ciel, toi qui accomplis de grandes choses, — ô Dieu, qui est semblable à toi? —

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

toi qui nous a causé des épreuves nombreuses et terribles. Mais tu nous rendras la vie, et des abîmes de la terre tu nous feras remonter.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Tu relèveras ma grandeur et de nouveau tu me consoleras.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

Et je louerai au son du luth, je chanterai ta fidélité, ô mon Dieu, je te célébrerai avec la harpe, Saint d'Israël.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

L'allégresse sera sur mes lèvres, quand je te chanterai, et dans mon âme, que tu as délivrée.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Et ma langue chaque jour publiera ta justice, car ils seront confus et ils rougiront, ceux qui cherchent ma perte.