Psaltaren 71
1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
In thee, O Yahweh, have I sought refuge, May I not be ashamed unto times age-abiding:
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
In thy righteousness, wilt thou rescue me, and deliver me, Incline unto me thine ear, and save me:
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
Be thou unto me, a Rock to dwell in, a Place of Security, To save me, For, my mountain crag and my stronghold, thou art.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
Oh my God, deliver me, From the hand of the lawless one, From the clutch of the perverse and ruthless one;
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
For, thou, art my hope, My Lord, Yahweh, My confidence from my youthful days:
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
Upon thee, have I stayed myself from birth, Thou art he that severed me, from the body of my mother, Of thee, shall be my praise—continually.
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
A very wonder, have I been unto many, Seeing that, thou, hast been my strong refuge,
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
My mouth shall be filled with, thy praise, All the day, with thy splendour.
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
Do not cast me off in the time of old age, When my vigour faileth, do not forsake me;
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
For mine enemies have spoken of me, And, they who watch for my life, have taken counsel together;
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
Saying, God, hath forsaken him, Pursue and take him, For there is none to rescue.
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
O God, be not far from me, O my God, to help me, make haste!
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
Let them be ashamed—be consumed, Who are assailing my life, —Let them be covered with reproach and confusion, Who are seeking my hurt.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
But, I, continually will hope, And will add to all thy praise;
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
My mouth, shall relate thy righteousness, All the day, thy deliverance, For I know not the numbers.
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
I will enter into the mighty doings of My Lord—Yahweh, I will make mention of thy righteousness—thine alone.
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
O God, thou hast taught me from my youthful days, And, hitherto, have I been wont to tell of thy wonders;
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
Even now, therefore, that I am old and grayheaded, O God, do not forsake me, —Until I tell of thine arm unto a [new] generation, Unto every one that is to come, thy might;
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
And, as for thy righteousness, O God, up on high, Wherein thou hast wrought great things, O God! who is like unto thee?
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
Thou who hast let us see many distresses and misfortunes, Wilt again bring us to life, And, out of the resounding depths of the earth, wilt again raise us up;
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
Thou wilt increase my greatness, And, on every side, wilt comfort me.
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
I also, will praise thee by the aid of a harp, Thy faithfulness, O my God, —I will make music unto thee with a lyre, Thou holy one of Israel;
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
My lips shall make a joyful noise, When I make music unto thee, And my soul which thou hast ransomed;
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
Even my tongue, all the day, shall softly utter thy righteousness, For they have turned pale—for they have blushed, Who were seeking my hurt.
