Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

In You, O YHWH, I have trusted, Do not let me be disappointed for all time.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

You deliver me in Your righteousness, And cause me to escape, Incline Your ear to me, and save me.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Be a rock to me—a habitation, To go in continually, You have given command to save me, For You [are] my rock and my bulwark.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

O my God, cause me to escape From the hand of the wicked, From the hand of the perverse and violent.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

For You [are] my hope, O Lord YHWH, My trust from my youth.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

I have been supported from the womb by You, You cut me out from my mother’s bowels, My praise [is] continually in You.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

I have been as a wonder to many, And You [are] my strong refuge.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

My mouth is filled [with] Your praise, All the day [with] Your beauty.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Do not cast me off at the time of old age, Do not forsake me according to the consumption of my power.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

For my enemies have spoken against me, And those watching my soul have taken counsel together,

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

Saying, “God has forsaken him, Pursue and catch him, for there is no deliverer.”

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O God, do not be far from me, O my God, make haste for my help.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

They are ashamed, they are consumed, Who are opposing my soul, They are covered [with] reproach and blushing, Who are seeking my evil,

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

And I continually wait with hope, And have added to all Your praise.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

My mouth recounts Your righteousness, All the day Your salvation, For I have not known the numbers.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

I come in [the] might of Lord YHWH, I mention Your righteousness—Yours alone.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

God, You have taught me from my youth, And until now I declare Your wonders.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

And also to old age and grey hairs, O God, do not forsake me, Until I declare Your strength to a generation, Your might to everyone that comes.

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

And Your righteousness, O God, [is] to the heights, Because You have done great things, O God, who [is] like You?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Because You have showed me many and sad distresses, You turn back—You revive me, And from the depths of the earth, You turn back—You bring me up.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

You increase my greatness, And You surround—You comfort me,

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

I also thank You with a vessel of stringed instrument, Your truth, O my God, I sing to You with a harp, O Holy One of Israel,

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

My lips cry aloud when I sing praise to You, And my soul that You have redeemed,

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

My tongue also utters Your righteousness all the day, Because ashamed—because confounded, Have been those seeking my evil!