Psaltaren 71
1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
In thee, O Lord, do I put my trust; let me never be made ashamed.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
In thy righteousness do thou deliver me and release me: incline thy ear unto me, and save me.
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
Be thou unto me a rocky habitation, whereunto I may continually resort, which thou hast ordained to save me; for my rock and my strong-hold art thou.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
O my God, release me out of the hand of the wicked, out of the grasp of the unrighteous and violent man.
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
For thou art my hope, O Lord Eternal: thou art my trust from my youth.
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
By thee have I been supported from my birth: thou art he that took me out of my mother's womb: of thee is my praise continually.
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
As a wonderful token have I been unto many; but thou art my strong refuge.
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
My mouth shall be filled with thy praise, and with thy glory all the day.
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
Cast me not off in the time of old age: when my strength faileth, forsake me not.
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
For my enemies speak of me; and they that watch for my soul take counsel together,
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
Saying, “God hath forsaken him: pursue and seize him: for there is none to deliver.”
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
O God, be not far from me: O my God, hasten to my help.
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
Let those be made ashamed, let them perish, that are adversaries to my soul: let those be covered with reproach and dishonor that seek my unhappiness.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
But I will continually hope, and will add yet more to all thy praise.
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
My mouth shall relate thy righteousness, all the day thy salvation; for I know not their numbers.
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
I will come to praise the mighty deeds of the Lord Eternal: I will make mention of thy righteousness, yea, thine only.
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
O God, thou hast taught me from my youth: and hitherto I ever tell of thy wondrous deeds.
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
Therefore also even in old age, and when I am grayheaded, O God, forsake me not: until I have told of thy strength unto [this] generation, to every one that may come of thy might.
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
And thy righteousness, O God, reacheth even to the height, thou, who hast done great things: O God, who is like thee!
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
Thou, who hast shown me great distresses and misfortunes, wilt again revive me; and from the depths of the earth wilt thou bring me up again.
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
Thou wilt increase my greatness, and wilt turn round and comfort me.
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
Also I, I will thank thee with the psaltery, [for] thy truth, O my God: I will sing unto thee with the harp, O thou Holy One of Israel.
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
My lips shall shout joyfully when I sing unto thee; and my soul [too], which thou hast redeemed.
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
Also my tongue shall speak all the day of thy righteousness; for ashamed, for put to the blush are those that seek my unhappiness.
