Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

By David, [a Psalm sung by] the sons of Jonadab, and the first that were taken captive. O Lord, I have hoped in you: let me never be put to shame.

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

In your righteousness deliver me and rescue me: incline your ear to me, and save me.

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Be to me a protecting God, and a strong hold to save me: for you are my fortress and my refuge.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Deliver me, O my God, from the hand of the sinner, from the hand of the transgressor and unjust man.

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

For you are my support, O Lord; O Lord, [you are] my hope from my youth.

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

On you have I been stayed from the womb: from the belly of my mother you are my protector: of you is my praise continually.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

I am become as it were a wonder to many: but you are [my] strong helper.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Let my mouth be filled with praise, that I may hymn your glory, [and] your majesty all the day.

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Cast me not off at the time of old age; forsake me not when my strength fails.

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

For mine enemies have spoken against me; and they that lay wait for my soul have taken counsel together,

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

saying, God has forsaken him: persecute you and take him; for there is none to deliver [him].

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O God, go not far from me, O my God, draw near to my help.

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Let those that plot against my soul be ashamed and utterly fail: let those that seek my hurt be clothed with shame and dishonor.

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

But I will hope continually, and will praise you more and more.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

My mouth shall declare your righteousness openly, [and] your salvation all the day; for I am not acquainted with the affairs [of men].

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

I will go on in the might of the Lord: O Lord, I will make mention of your righteousness only.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

O God, you have taught me from my youth, and until now will I declare your wonders;

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

even until I am old and advanced in years. O God, forsake me not; until I shall have declared your arm to all the generation that is to come:

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

even your power and your righteousness, O God, up to the highest [heavens, even] the mighty works which you has done: O God, who is like to you?

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

What afflictions many and sore have you showed me! yet you did turn and quicken me, and brought me again from the depths of the earth.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

You did multiply your righteousness, and did turn and comfort me, and brought me again out of the depths of the earth.

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

I will also therefore give thanks to you, O God, [because of] your truth, on an instrument of psalmody: I will sing psalms to you on the harp, O Holy One of Israel.

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

My lips shall rejoice when I sing to you; and my soul, which you have redeemed.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

Moreover also my tongue shall dwell all the day upon your righteousness; when they shall be ashamed and confounded that seek my hurt.