< Psaltaren 71 >

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
In You, O LORD, I have taken refuge; let me never be put to shame.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
In Your justice, rescue and deliver me; incline Your ear and save me.
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
Be my rock of refuge, where I can always go. Give the command to save me, for You are my rock and my fortress.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
Deliver me, O my God, from the hand of the wicked, from the grasp of the unjust and ruthless.
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
For You are my hope, O Lord GOD, my confidence from my youth.
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
I have leaned on You since birth; You pulled me from my mother’s womb. My praise is always for You.
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
I have become a portent to many, but You are my strong refuge.
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
My mouth is filled with Your praise and with Your splendor all day long.
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
Do not discard me in my old age; do not forsake me when my strength fails.
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
For my enemies speak against me, and those who lie in wait for my life conspire,
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
saying, “God has forsaken him; pursue him and seize him, for there is no one to rescue him.”
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
Be not far from me, O God. Hurry, O my God, to help me.
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
May the accusers of my soul be ashamed and consumed; may those who seek my harm be covered with scorn and disgrace.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
But I will always hope and will praise You more and more.
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
My mouth will declare Your righteousness and Your salvation all day long, though I cannot know their full measure.
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
I will enter in the strength of the Lord GOD; I will proclaim Your righteousness—Yours alone.
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
O God, You have taught me from my youth, and to this day I proclaim Your marvelous deeds.
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
Even when I am old and gray, do not forsake me, O God, until I proclaim Your power to the next generation, Your might to all who are to come.
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
Your righteousness reaches to the heavens, O God, You who have done great things. Who, O God, is like You?
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
Though You have shown me many troubles and misfortunes, You will revive me once again. Even from the depths of the earth You will bring me back up.
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
You will increase my honor and comfort me once again.
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
So I will praise You with the harp for Your faithfulness, O my God; I will sing praise to You with the lyre, O Holy One of Israel.
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
When I sing praise to You my lips will shout for joy, along with my soul, which You have redeemed.
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
My tongue will indeed proclaim Your righteousness all day long, for those who seek my harm are disgraced and confounded.

< Psaltaren 71 >