Psaltaren 71

1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

Tebi si, Jahve, utječem, ne daj da se ikada postidim!

2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

U pravdi me svojoj spasi i izbavi, prikloni uho k meni i spasi me!

3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

Budi mi hrid utočišta i čvrsta utvrda spasenja: jer ti si stijena i utvrda moja.

4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

Bože moj, istrgni me iz ruke zlotvora, iz šake silnika i tlačitelja:

5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

jer ti si, o Gospode, ufanje moje, Jahve, uzdanje od moje mladosti!

6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

Na te se oslanjam od utrobe; ti si mi zaštitnik od majčina krila: u te se svagda uzdam.

7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

Mnogima postadoh čudo, jer ti si mi bio silna pomoć.

8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

Usta mi bijahu puna tvoje hvale, slaviše te svaki dan!

9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

Ne zabaci me u starosti: kad mi malakšu sile, ne zapusti me!

10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

Jer govore o meni moji dušmani, i koji me vrebaju složno se svjetuju:

11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

“Bog ga je napustio; progonite ga i uhvatite jer nema tko da ga spasi!”

12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

O Bože, ne stoj daleko od mene, Bože moj, pohitaj mi u pomoć!

13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

Neka se postide i propadnu koji traže moj život; nek' se sramotom i stidom pokriju koji mi žele nesreću!

14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

A ja ću se uvijek uzdati, iz dana u dan hvaleć' te sve više.

15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

Ustima ću naviještati pravednost tvoju, povazdan pomoć tvoju: jer im ne znam broja.

16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

Kazivat ću silu Jahvinu, Gospode, slavit ću samo tvoju pravednost.

17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

Bože, ti mi bijaše učitelj od mladosti moje, i sve do sada naviještam čudesa tvoja.

18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

Ni u starosti, kad posijedim, Bože, ne zapusti me, da kazujem mišicu tvoju naraštaju novom i svima budućima silu tvoju,

19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

i pravednost tvoju, Bože, koja seže do neba, kojom učini velika djela. Bože, tko je kao ti!

20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

Trpljenja mnoga i velika bacio si na me: ali ti ćeš me opet oživiti i opet me podići iz dubine zemlje.

21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

Povećaj dostojanstvo moje i opet me utješi:

22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

A ja ću uz harfu slaviti tvoju vjernost, o Bože, svirat ću ti u citaru, Sveče Izraelov!

23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

Moje će usne klicati pjevajuć' tebi i moja duša koju si spasio.

24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

I moj će jezik svagda slaviti pravdu tvoju, jer su postiđeni i posramljeni oni što traže moju nesreću.