Psaltaren 70

1 För sångmästaren; av David, till åminnelse.

En Psalm Davids, till att föresjunga, till åminnelse. Skynda dig, Gud, till att frälsa mig; Herre, till att hjelpa mig.

2 Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.

Skämme sig, och komme på skam, de som efter mine själ stå; vände tillrygga, och komme på skam, de mig ondt önska;

3 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

Att de måtte på skam komma igen, som öfver mig ropa: Så, så.

4 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»

Fröjde, och glädje sig i dig, de som efter dig fråga; och de som dina salighet älska, säga alltid: Gud vare högeliga lofvad.

5 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!» Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.

Men jag är eländig och fattig; Gud, var snar till mig; ty du äst min hjelpare och förlossare; min Herre, fördröj icke.