Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. Se Ära i Ordförkl.
Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
