Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
Ein siggajon av David, som han song for Herren på grunn av benjaminiten Kus’ ord. Herre, min Gud! Eg flyr til deg; frels meg frå alle mine forfylgjarar og berga meg,
2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
so han ikkje som ei løva skal riva ut mi sjæl, riva sund, og ingen som bergar!
3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
Herre, min Gud! Dersom eg hev gjort dette, dersom det er urett i mine hender,
4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
dersom eg hev gjort vondt imot den som heldt fred med meg, og plundra den som trengde meg utan orsak:
5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
so lat fienden forfylgja mi sjæl og nå henne og trøda ned mitt liv til jordi og leggja mi æra i moldi! (Sela)
6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
Statt upp, Herre, i din vreide! reis deg upp imot ofsen hjå deim som trengjer meg, og vakna upp til hjelp for meg, du som hev påbode dom!
7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
Og lat ei samling av folkeslag standa rundt ikring deg, og far upp att yver deim til det høge!
8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
Herren held dom yver folki. Døm meg, Herre, etter mi rettferd og etter den uskyld som er hjå meg!
9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
Lat då vondskapen hjå dei ugudlege få ende, og styrk den rettferdige! For du er den som prøver hjarto og nyro, ein rettferdig Gud.
10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
Min skjold er hjå Gud, han frelser deim som er trugne i hjarta.
11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Gud er ein rettferdig domar, og ein Gud som harmast kvar dag.
12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
So framt ein ikkje vender um, so kvesser han sitt sverd; sin boge hev han spent og gjort ferdig
13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
og stelt til banevåpn til rettes imot honom; sine piler gjer han brennande.
14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Sjå, han skal til å føda misgjerning; han gjeng med ulukka og føder lygn.
15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Ei grav hev han grave og hola ut; men han fell i den greft som han gjorde.
16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Den ulukka han gjer, kjem att yver hans hovud, og yver hans kvervel fell hans valdsverk ned.
17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. Se Ära i Ordförkl.
Eg vil prisa Herren etter hans rettferd og lovsyngja namnet åt Herren den Høgste.
