Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
Psalmus David, quem cantavit Domino pro verbis Chusi filii Iemini. Domine Deus meus in te speravi: salvum me fac ex omnibus persequentibus me, et libera me.
2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
Nequando rapiat ut leo animam meam, dum non est qui redimat, neque qui salvum faciat.
3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
Domine Deus meus si feci istud, si est iniquitas in manibus meis:
4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
Si reddidi retribuentibus mihi mala, decidam merito ab inimicis meis inanis.
5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
Persequatur inimicus animam meam, et comprehendat, et conculcet in terra vitam meam, et gloriam meam in pulverem deducat.
6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
Exurge Domine in ira tua: et exaltare in finibus inimicorum meorum. Et exurge Domine Deus meus in præcepto quod mandasti:
7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
et synagoga populorum circumdabit te. Et propter hanc in altum regredere:
8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
Dominus iudicat populos. Iudica me Domine secundum iustitiam meam, et secundum innocentiam meam super me.
9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
Consumetur nequitia peccatorum, et diriges iustum, scrutans corda et renes Deus. Iustum
10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
adiutorium meum a Domino, qui salvos facit rectos corde.
11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Deus iudex iustus, fortis, et patiens: numquid irascitur per singulos dies?
12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
Nisi conversi fueritis, gladium suum vibrabit: arcum suum tetendit, et paravit illum.
13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
Et in eo paravit vasa mortis, sagittas suas ardentibus effecit.
14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
Ecce parturiit iniustitiam: concepit dolorem, et peperit iniquitatem.
15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Lacum aperuit, et effodit eum: et incidit in foveam, quam fecit.
16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
Convertetur dolor eius in caput eius: et in verticem ipsius iniquitas eius descendet.
17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. Se Ära i Ordförkl.
Confitebor Domino secundum iustitiam eius: et psallam nomini Domini altissimi.
