Psaltaren 7
1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
En Sjiggajon af David, som han sang for HERREN i anledning af Benjaminiten Kusj's Ord.
2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
HERRE min Gud, jeg lider paa dig, frels mig og fri mig fra hver min Forfølger,
3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
at han ej som en Løve skal rive mig sønder, bortrive, uden at nogen befrier.
4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
HERRE min Gud, har jeg handlet saa, er der Uret i mine Hænder,
5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
har jeg voldet dem ondt, der holdt Fred med mig, uden Aarsag gjort mine Fjender Men,
6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. (Sela)
saa forfølge og indhente Fjenden min Sjæl, han træde mit Liv til Jorden og kaste min Ære i Støvet. (Sela)
7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
HERRE, staa op i din Vrede, rejs dig imod mine Fjenders Fnysen, vaagn op, min Gud, du sætte Retten!
8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
Lad Folkeflokken samles om dig, tag Sæde over den hist i det høje!
9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
HERREN dømmer Folkeslag. Mig dømme du, HERRE, efter min Retfærd og Uskyld!
10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
Paa gudløses Ondskab gøre du Ende, støt den retfærdige, du, som prøver Hjerter og Nyrer, retfærdige Gud.
11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
Mit Skjold er hos Gud, han frelser de oprigtige af Hjertet;
12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
retfærdig som Dommer er Gud, en Gud, der hver Dag vredes.
13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
Visselig hvæsser han atter sit Sværd, han spænder sin Bue og sigter;
14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
men mod sig selv har han rettet de dræbende Vaaben, gjort sine Pile til brændende Pile.
15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
Se, han undfanger Tomhed, svanger med Ulykke føder han Blændværk;
16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
han grov en Grube, han huled den ud, men faldt i den Grav, han gjorde.
17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska. Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. Se Ära i Ordförkl.
Ulykken falder ned paa hans Hoved, hans Uret rammer hans egen Isse. Jeg vil takke HERREN for hans Retfærd, lovsynge HERREN den Højestes Navn.
