Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Wɔde ma dwonkyerɛfo. Wɔto no sɛ “Sukooko.” Dawid dwom. Ao, Onyankopɔn, gye me nkwa na nsu no abɛdeda me kɔn mu.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Meremem wɔ dontori a mu dɔ mu, wɔ baabi a mʼanan nnya sibea. Madu bun mu na nsu abu afa me so.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Mafrɛ abrɛ rehwehwɛ mmoa. Me mene mu ayow. Mʼani so ayɛ kusuu, na merehwehwɛ me Nyankopɔn.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Wɔn a wɔtan me kwa no dɔɔso sen me ti so nwi; wɔn a wɔtan me kwa no dɔɔso, wɔn a wɔhwehwɛ sɛ wɔbɛsɛe me no. Wɔhyɛ me sɛ mennan nea minnwiae no mma.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Wo, Onyankopɔn, nim me nkwaseasɛm; mʼafɔdi nhintaw wo.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Awurade, Awurade Tweduampɔn, mma wɔn a wɔn ani da wo so no, anim ngu ase esiane me nti, Awurade, Asafo Awurade; Israel Nyankopɔn, mma wɔn a wɔhwehwɛ wo no anim ngu ase esiane me nti.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Wo nti migyina animka ano, na aniwu kata mʼanim.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Mete sɛ ɔhɔho wɔ me nuanom mu, mete sɛ ɔmamfrani wɔ me na mmabarima mu,

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

na wo fi ho mmɔdemmɔ hyɛ me so, wɔn a wɔbɔ wo ahohora no animtiaabu bɛda me so.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Sɛ mitwa adwo na midi mmuada a wɔbɔ me ahohora;

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

sɛ mifura atweaatam a nnipa de me yɛ aserewde.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Wɔn a wɔtete ɔpon no ano no serew me, na akɔwensafo de me din to dwom.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Nanso mɛbɔ wo mpae, Awurade, wɔ wʼadom bere mu; wɔ wʼadɔe kɛse no nti, Ao, Onyankopɔn, fa wo nokware nkwagye no gye me so.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Yi me fi dontori no mu, mma memmem wɔ mu; gye me fi wɔn a wɔtan me no nsam, ne nsu bun mu.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Mma nsu nnyiri mmfa me anaa bun mmene me anaa amoa nkata me so.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Awurade, gye me so fi wʼadɔe a eye no mu; wʼadom nti, dan bɛhwɛ me.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Mfa wʼanim nhintaw wo somfo; gye me so ntɛm, na mewɔ ɔhaw mu.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Twiw bɛn me na gye me; gye me nkwa, mʼatamfo nti.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Wunim sɛnea wɔkasa tia me, gu mʼanim ase na wotiatia mʼanim; wʼani tua mʼatamfo nyinaa.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Kasatia ahyɛ me koma so ama mayɛ sɛ obi a onni ɔboafo; mepɛɛ awerɛkyekye, nanso mannya bi, mepɛɛ ɔwerɛkyekyefo, nanso manhu bi.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Wɔde bɔnwoma guu mʼaduan mu, osukɔm dee me no, wɔmaa me nsa nwenweenwen.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Ma wɔn didipon a esi wɔn anim nyi wɔn sɛ afiri; ma ɛnyɛ akatua ne afide mma wɔn.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Ma wɔn ani so nyɛ wɔn kusuu na wɔanhu ade, na ma wɔn akyi nkuntun afebɔɔ.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Hwie wʼabufuwhyew gu wɔn so; na ma wʼabufuw huhuhuhu no mmra wɔn so.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Ma wɔn fi nyɛ amamfo; mma obiara ntena wɔn ntamadan mu.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Wɔtaa wɔn a wupira wɔn no, wɔka wɔn a wupira wɔn no yawdi ho asɛm.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Fa amumɔyɛ mu amumɔyɛ ho sobo bɔ wɔn; mma wonnya wo nkwagye mu kyɛfa.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Pepa wɔn din fi nkwa nhoma no mu, mfa wɔn din nka atreneefo de ho.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Mewɔ ɔyaw ne ahohiahia mu; Onyankopɔn, ma wo nkwagye no mmɔ me ho ban.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Mede dwonto beyi Onyankopɔn din ayɛ na mede aseda ahyɛ no anuonyam.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Eyi bɛsɔ Awurade ani yiye asen nantwi, asen nantwinini a otua mmɛn na ɔwɔ tɔte.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Mmɔborɔni behu na nʼani agye, mo a mohwehwɛ Onyankopɔn no koma benya nkwa.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Awurade tie wɔn a ade ahia wɔn, na ommu ne nkurɔfo nneduafo animtiaa.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Ma ɔsoro ne asase nkamfo no, po ne nea ɛkeka ne ho wɔ mu nyinaa,

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

efisɛ Onyankopɔn begye Sion nkwa na wakyekye Yuda nkuropɔn no bio. Afei nnipa bɛtena mu na ayɛ wɔn de;

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Nʼasomfo asefo na wɔbɛfa hɔ, na wɔn a wɔdɔ ne din no bɛtena hɔ.