Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Ki he Takimuʻa ʻi he Sosanimi, ko e Saame ʻa Tevita. ‌ʻE ʻOtua, ke ke fakamoʻui au; he kuo hū ki loto ʻae ngaahi vai ki hoku laumālie.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

‌ʻOku ou ngalo hifo ʻi he pela loloto, ʻaia ʻoku ʻikai ha potu ke tuʻu ai: kuo u hoko ki he vai loloto, pea ʻoku lōmakiʻi au ʻe he vai lahi.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Kuo u vaivai ʻi heʻeku tangi: kuo mōmoa hoku kia: ʻoku fakaʻaʻau ʻo ʻosi hoku mata ʻi heʻeku tatali ki hoku ʻOtua.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Ko kinautolu ʻoku fehiʻa kiate au taʻehanoʻuhinga ʻoku nau tokolahi hake ʻi he tuʻoni louʻulu ʻo hoku ʻulu: ko kinautolu ʻoku loto ke fakaʻauha au, ʻaia ko hoku ngaahi fili taʻetotonu, ʻoku nau mālohi; pea ne u toki ʻange ʻaia naʻe ʻikai te u ʻave.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

‌ʻE ʻOtua, ʻoku ke ʻiloʻi ʻeku vale; pea ʻoku ʻikai lilo ʻiate koe ʻeku ngaahi angahala.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

‌ʻE ʻEiki Sihova ʻoe ngaahi kautau, ʻoua naʻa tuku ke mā ʻakinautolu ʻoku tatali kiate koe koeʻuhi ko au: ʻE ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻoua naʻa puputuʻu ʻakinautolu ʻoku kumi kiate koe koeʻuhi ko au.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

He ko e meʻa ʻiate koe kuo u kātaki ai ʻae lauʻikovi; kuo ʻufiʻufi ʻaki hoku mata ʻae mā.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Kuo u hoko ko e muli ki hoku ngaahi kāinga, mo e ʻāuhe ki he fānau ʻa ʻeku faʻē.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

He kuo u ʻosiʻosiloto ʻi he fai feinga ki ho fale; pea ko e ngaahi manuki ʻanautolu naʻe manukiʻi koe kuo tō kiate au.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

‌ʻI heʻeku tangi, ʻo tautea hoku laumālie ʻaki ʻae ʻaukai, naʻe manukiʻi ai au.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Naʻaku kofuʻaki ʻae tauangaʻa; pea ne u hoko ko honau lumaʻanga.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

‌ʻOku lauʻikoviʻi au ʻekinautolu ʻoku nofo ʻi he matapā; pea ʻoku hiva ʻaki au ʻe he kau konā ʻi he kava.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Ka ko au, ʻE Sihova, ʻe aʻu atu kiate koe ʻeku lotu ʻi he ʻaho tuʻumālie: ʻE ʻOtua, ke ke fanongo kiate au ʻi hono lahi fau ʻo hoʻo ʻaloʻofa, ʻi hono moʻoni ʻo hoʻo fakamoʻui.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Fakamoʻui au mei he pela, pea ʻoua naʻa tuku au ke u ngalo hifo: tuku ke fakamoʻui au meiate kinautolu ʻoku fehiʻa kiate au, pea mei he ngaahi vai loloto.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

‌ʻOua naʻa tuku ke lōmakiʻi au ʻe he vai lahi, pea ʻoua naʻa folo hifo au ʻe he loloto, pea ʻoua naʻa tāpuni ʻe he luo hono ngutu kiate au.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Fanongo kiate au, ʻE Sihova, he ʻoku lelei hoʻo manavaʻofa: ke ke tafoki mai kiate au ʻo fakatatau ki hono lahi ʻo hoʻo ʻaloʻofa ongongofua.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Pea ʻoua naʻa ke fufū ho fofonga mei hoʻo tamaioʻeiki; he ʻoku ou mamahi: fanongo vave kiate au:

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Ke ke ʻunuʻunu mai ke ofi ki hoku laumālie, pea huhuʻi ia: fakamoʻui au koeʻuhi ko hoku ngaahi fili.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Kuo ke ʻiloʻi hoku lauʻikovi, mo ʻeku mā, mo hoku manukia: ʻoku ʻi ho ʻao ʻa hoku ngaahi fili kotoa pē.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Kuo fesiʻi hoku loto ʻe he lauʻikovi pea kuo u fonu ʻi he mamahi: pea naʻaku kumi ki ha niʻihi ke ʻofa mai, ka naʻe ʻikai ha tokotaha; mo e kau fakafiemālie, tā naʻe ʻikai te u ʻilo ha taha.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Naʻa nau foaki foki kiate au ʻae ʻahu ko ʻeku meʻakai; pea ʻi heʻeku fieinu naʻa nau tuku mai ʻae vaimahi ke u inu.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Ke hoko honau keinangaʻanga ko e hele ʻi honau ʻao: mo ia naʻe totonu kenau lelei ai, ke hoko ia ko e tauhele.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Ke fakapoʻuli honau mata, ke ʻoua naʻa nau mamata; pea ke tetetete maʻuaipē honau kongaloto.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Te ke lilingi ho houhau kiate kinautolu, pea puke ʻakinautolu ʻe ho houhau vela.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Tuku ke lala honau nofoʻanga; ke ʻoua naʻa nofo ha tokotaha ʻi honau fale fehikitaki.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

He ʻoku nau fakatangaʻi ia ʻaia kuo ke taaʻi; pea ʻoku nau talanoa fakamamahi kiate kinautolu kuo ke tautea.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Fakalahi ʻaki ʻae nunuʻa ʻoe hia ki heʻenau hia: pea ke ʻoua naʻa nau hoko ki hoʻo māʻoniʻoni.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Tuku ke tāmateʻi mei he tohi ʻoe moʻui, pea ʻoua naʻa tohi fakataha ʻakinautolu mo e kau māʻoniʻoni.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Ka ko au ʻoku ou masiva mo mamahi: ʻE ʻOtua, tuku ke hiki ki ʻolunga au ʻe hoʻo fakamoʻui.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Teu fakamālō ki he huafa ʻoe ʻOtua ʻaki ʻae hiva, pea te u hiki hake ia ʻaki ʻae fakafetaʻi.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Pea ʻe fiemālie lahi hake ai ʻa Sihova ʻi he meʻa ni, ʻi he pulu tangata pe ko e pulu ʻoku ai hono nifo mo e ngeʻesi vaʻe.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

‌ʻE mamata ki he meʻa ni ʻae angavaivai, pea fiefia ai: pea ʻe moʻui homou loto ʻaia ʻoku kumi ki he ʻOtua.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

He ʻoku ongoʻi ʻe Sihova ʻae masiva, pea ʻoku ʻikai te ne manukiʻi ʻene kau pōpula.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Tuku ke fakamālō kiate ia ʻae langi mo māmani, ʻae ngaahi tahi, mo e meʻa kotoa pē ʻoku ngaue ʻi ai.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Koeʻuhi ʻe fakamoʻui ʻe he ʻOtua ʻa Saione, pea langa ʻae ngaahi kolo ʻo Siuta: koeʻuhi ke nau nofo ʻi ai, ʻo maʻu ia ko honau tofiʻa.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

‌ʻE maʻu foki ia ʻe he hako ʻo ʻene kau tamaioʻeiki: pea ʻe nofo ki ai ʻakinautolu ʻoku ʻofa ki hono huafa.