Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Sé mi salvador, oh Dios; porque las aguas han llegado, hasta mi cuello.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Mis pies están profundos en la tierra suave, donde no tengo donde apoyar los pies; He venido a aguas profundas, las olas están fluyendo sobre mí.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Estoy cansado de mi llanto; mi garganta está ardiendo: mis ojos se desperdician esperando a mi Dios.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Los que me odian sin causa son más numerosos que los pelos de mi cabeza; aquellos que están en mi contra, falsamente deseando mi destrucción, son muy fuertes; Devolví lo que no me habían quitado.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Oh Dios, ves cuán tonto soy; y mi maldad es clara para ti.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Los que tienen esperanza en ti, no sean avergonzados por mí, oh Jehová Dios de los ejércitos; no sean abatidos por mí los que esperan, oh Dios de Israel.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Por tu amor he soportado ofensas; he sido avergonzado.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Me he vuelto extraño para mis hermanos, y como un hombre de un país lejano para los hijos de mi madre.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Estoy ardiendo con pasión por tu casa; y los insultos que han dicho de ti han venido sobre mí.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Mi amargo llanto y mi falta de alimento se convirtieron en vergüenza.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Cuando me puse la ropa de luto, dijeron mal de mí.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Soy motivo de admiración para los que tienen autoridad; una canción para aquellos que son dados a la bebida fuerte.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Pero en cuanto a mí, permíteme orar, oh Señor, en un momento cuando estés complacido; Oh Dios, dame una respuesta en tu gran misericordia, porque tu salvación es segura.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Llévame de las garras del lodo, para que no pueda descender a ella; déjame ser levantado de las aguas profundas.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

No me dejes cubrir por las aguas corrientes; no permitas que las aguas profundas pasen por mi cabeza, y no me dejes encerrar en el inframundo.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Da una respuesta a mis palabras, oh Señor; porque tu misericordia es buena: no escondas de tu siervo tu rostro.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

No me rechaces, porque estoy en problemas; rápidamente dame una respuesta.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Acércate a mi alma, para su salvación: sé mi salvador, por los que están contra mí.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Has visto mi vergüenza, cómo se burlaban de mí y menospreciaron; mis enemigos están todos ante ti.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Mi corazón se rompe con las ofensas, estoy lleno de dolor; Hice una búsqueda para que algunos se apiadaran de mí, pero no había nadie; No tenía quién me consolará.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Ellos me dieron hiel por mi comida; y vino amargo para mi bebida.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Dejen que su mesa delante de ellos sea para su destrucción; deja que sus fiestas se conviertan en una trampa para ellos.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Sean cegados sus ojos para que no vean; deja que sus cuerpos estén temblando para siempre.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Deja que tu maldición venga sobre ellos; deja que el calor de tu ira los alcance.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Da sus casas a la destrucción, y no haya nadie en sus tiendas.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Porque son crueles con aquel contra quien está vuelta tu mano; hacen amarga la pena de aquel que es herido por ti.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Su castigo se incremente; que no entren en tu justicia.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Sean quitados sus nombres del libro de los vivientes, que no se numeren con los justos.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Pero yo soy pobre y estoy lleno de tristeza; déjame ser levantado por tu salvación, oh Señor.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Alabaré el nombre de Dios con una canción; Le daré gloria por lo que ha hecho.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Esto será más agradable al Señor que un buey o un becerro de pleno crecimiento.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Los pobres lo verán y se alegrarán: ustedes que son amantes de Dios, dejen que sus corazones tengan vida.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Porque los oídos del Señor están abiertos a los pobres, y él piensa en sus prisioneros.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Dejen que los cielos y la tierra lo alaben, los mares y todo lo que se mueve en ellos.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Porque Dios será el salvador de Sión y el edificador de las ciudades de Judá; para que pueda ser su lugar de descanso y herencia.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

La simiente de sus siervos tomará parte en ella, y allí descansan los amantes de su nombre.