Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Sálvame, o! Dios, porque las aguas han entrado hasta el alma.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Estoy zabullido en cieno profundo, que no hay pie; soy venido en profundos de aguas, y la corriente me ha anegado.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

He trabajado llamando; mi garganta se ha enronquecido; han desfallecido mis ojos de esperar a mi Dios.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Hánse aumentado más que los cabellos de mi cabeza los que me aborrecen sin causa; hánse fortalecido mis enemigos, los que me destruyen sin porqué: lo que no hurté, entonces lo volví.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Dios, tú sabes mi insensatez; y mis delitos no te son ocultos.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

No sean avergonzados por mí, los que te esperan, Señor Jehová de los ejércitos; no sean confusos por mí los que te buscan, o! Dios de Israel.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Porque por ti he sufrido vergüenza; confusión ha cubierto mi rostro.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

He sido extrañado de mis hermanos, y extraño a los hijos de mi madre.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Porque el zelo de tu casa me comió, y los denuestos de los que te denuestan, cayeron sobre mí.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Y lloré con ayuno de mi alma, y esto me ha sido por afrenta.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Y puse saco por mi vestido, y fui a ellos por proverbio.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Hablaban contra mí los que se sentaban a la puerta, y en las canciones de los bebedores de sidra.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Y yo enderazaba mi oración a ti, o! Jehová, al tiempo de la buena voluntad: o! Dios, por la multitud de tu misericordia óyeme, por la verdad de tu salud.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Escápame del lodo, y no sea yo anegado; y sea yo librado de los que me aborrecen, y de los profundos de las aguas.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

No me anegue el ímpetu de las aguas, ni me suerba la hondura, ni el pozo cierre sobre mí su boca.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Oyeme, Jehová; porque benigna es tu misericordia: conforme a la multitud de tus miseraciones mira por mí.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Y no escondas tu rostro de tu siervo; porque estoy angustiado; apresúrate, óyeme.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Acércate a mi alma, redímela: por causa de mis enemigos líbrame.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Tú sabes mi afrenta, y mi confusión, y mi vergüenza; delante de ti están todos mis enemigos.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

La afrenta ha quebrantado mi corazón; y he tenido dolor; y he esperado quien se compadeciese de mí, y no lo hubo, y consoladores, y no hallé.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Y pusieron en mi comida hiel; y en mi sed me dieron a beber vinagre.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Sea su mesa delante de ellos por lazo; y lo que es por paces, les sea por tropezón.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Sean oscurecidos sus ojos para ver; y haz siempre titubear sus lomos.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Derrama sobre ellos tu ira, y el furor de tu enojo les comprenda.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Sea su palacio asolado; en sus tiendas no haya morador.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Porque persiguieron al que tú heriste: y cuentan del dolor de los que tú mataste.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Pon maldad sobre su maldad, y no entren en tu justicia.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Sean raídos del libro de los vivientes: y no sean escritos con los justos.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Y yo afligido, y dolorido: tu salud, o! Dios, me defenderá.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Yo alabaré el nombre de Dios con canción; y magnificarle he con alabanza.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Y agradará a Jehová más que buey, y becerro, que echa cuernos y uñas.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Verán los humildes, y regocijarse han: buscád a Dios, y vivirá vuestro corazón.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Porque Jehová oye a los menesterosos, y no menosprecia a sus prisioneros.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Alábenle los cielos y la tierra, las mares y todo lo que se mueve en ellas.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Porque Dios guardará a Sión, y reedificará las ciudades de Judá, y habitarán allí, y heredarla han.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Y la simiente de sus siervos la heredará; y los que aman su nombre habitarán en ella.