Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Sálvame, oh ʼElohim, porque las aguas amenazan mi vida.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Estoy hundido en lodo profundo, Y no hay donde asentar pie. Entré en aguas profundas, Y un diluvio me inunda.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Estoy cansado de llamar. Mi garganta enronqueció. Mis ojos desfallecen mientras espero a mi ʼElohim.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Aumentaron más que los cabellos de mi cabeza los que me odian sin causa. Son fuertes los que quieren destruirme. Se declararon enemigos míos sin causa. Y tengo que pagar lo que no robé.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Oh ʼElohim, Tú conoces mi insensatez. Mis pecados no te son ocultos.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

No sean avergonzados por mi causa los que en Ti esperan, Oh ʼAdonay Yavé de las huestes. No sean avergonzados por mi causa los que te buscan, Oh ʼAdonay Yavé de las huestes. Que los que te buscan no sean deshonrados por mí, Oh ʼElohim de Israel.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Porque por tu causa he sufrido afrenta. Vergüenza cubrió mi semblante.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Me volví extraño para mis hermanos, Y extranjero para los hijos de mi madre.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Porque el celo de tu Casa me consume, Y las ofensas de los que te reprochan Cayeron sobre mí.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Me afligí a mí mismo con ayuno. Y esto fue mi afrenta.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Usé tela áspera como ropa, Y fui para ellos un refrán.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Los que se sientan en la puerta murmuran contra mí, Y soy el canto de los borrachos.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Pero yo elevo mi oración a Ti, oh Yavé, en el tiempo aceptable. Oh ʼElohim, por la grandeza de tu misericordia, Respóndeme con la verdad de tu salvación.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Sácame del lodo, Y no dejes que me hunda. Que yo sea librado de los que me aborrecen Y de las aguas profundas.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Que no me ahogue el diluvio de agua, Ni me sorba el abismo, Ni la fosa cierre sobre mí su boca.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Respóndeme, oh Yavé, Porque tu misericordia es buena. Vuélvete a mí conforme a la grandeza de tu misericordia.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

No escondas tu rostro de tu esclavo, Porque estoy en angustia. Respóndeme prontamente.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Acércate a mi vida y redímela. Rescátame a causa de mis enemigos.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Tú conoces mi afrenta, mi vergüenza y mi oprobio. Delante de Ti están todos mis adversarios.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

La afrenta quebrantó mi corazón, Y estoy enfermo. Busqué compasión, y no hubo, Y consoladores, pero ninguno hallé.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Me dieron además hiel como alimento, Y en mi sed me dieron a beber vinagre.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Vuélvase su mesa delante de ellos una trampa. Y cuando ellos estén seguros en paz, Se convierta en trampa para ellos.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Sean oscurecidos sus ojos para que no vean, Y que sus cinturas tiemblen continuamente.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Derrama tu indignación sobre ellos, Y alcánzalos con tu ardiente furor.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Sea su campamento desolado, Que nadie viva en sus tiendas.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Porque persiguen al que Tú mismo mataste, Y comentan el dolor de los que Tú heriste.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Añade iniquidad a su iniquidad, Y no entren ellos en tu justicia.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Sean borrados del rollo de la vida, Y no sean inscritos con los justos.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Pero yo estoy afligido y adolorido. Que tu salvación me ponga en alto, oh ʼElohim.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Yo alabaré el Nombre de ʼElohim con canto, Y lo exaltaré con acción de gracias.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Y agradará a Yavé más que el sacrificio de un buey, O un novillo con cuernos y pezuñas.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Lo ven los humildes y se alegran. Ustedes, los que buscan a ʼElohim, Que reviva su corazón.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Porque Yavé oye a los menesterosos, Y no desprecia a sus prisioneros.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

¡Alábenlo los cielos y la tierra, Los mares, y todo lo que se mueve en ellos!

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Porque ʼElohim salvará a Sion, Y edificará las ciudades de Judá Para que vivan allí y las posean.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Los descendientes de tus esclavos la heredan, Y los que aman tu Nombre habitarán en ella.