Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Al maestro de coro. Por el tono de “Los lirios”. De David. ¡Sálvame, oh Dios! porque las aguas me han llegado al cuello.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Estoy sumergido en lo hondo del fango, y no hay donde hacer pie; he caído en aguas profundas y me arrastra la corriente.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Me he cansado de llamar, mi garganta ha enronquecido, han desfallecido mis ojos esperando a mi Dios.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Más que los cabellos de mi cabeza son los que sin causa me odian. Son demasiado poderosos para mis fuerzas los que injustamente me hostilizan, y tengo que devolver lo que no he robado.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Tú, oh Dios, conoces mi insensatez y mis pecados no te están ocultos.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

No sean confundidos por mi causa los que esperan en Ti, oh Señor, Yahvé de los ejércitos. Que no se avergüencen de mí quienes te buscan, oh Dios de Israel.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Es por tu causa si he sufrido oprobio y mi rostro se ha cubierto de confusión.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

He venido a ser un extraño para mis hermanos; los hijos de mi madre no me conocen,

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

porque me devora el celo de tu casa, y los baldones de los que te ultrajan cayeron sobre mí.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Me afligí con ayuno, y se me convirtió en vituperio.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Me vestí de cilicio, y vine a ser la fábula de ellos.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Murmuran contra mí los que se sientan a la puerta, y los bebedores me hacen coplas.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Mas yo dirijo a Ti mi oración, oh Yahvé, en tiempo favorable, oh Dios, escúchame según la grandeza de tu bondad, según la fidelidad de tu socorro.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Sácame del lodo, no sea que me sumerja. Líbrame de los que me odian y de la hondura de las aguas.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

No me arrastre la corriente de las aguas, ni me trague el abismo, ni el pozo cierre sobre mí su boca.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Escúchame, Yahvé, porque tu gracia es benigna; mírame con la abundancia de tu misericordia;

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

no escondas tu rostro a tu siervo, escúchame pronto porque estoy en angustias.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Acércate a mi alma y rescátala; por causa de mis enemigos, líbrame.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Bien conoces Tú mi afrenta, mi confusión y mi ignominia; a tu vista están todos los que me atribulan.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

El oprobio me ha quebrantado el corazón y titubeo; esperé que alguien se compadeciera de mí, y no lo hubo; y que alguno me consolara, mas no le hallé.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Por comida me ofrecieron hiel; y para mi sed me dieron a beber vinagre.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Conviértaseles su mesa en lazo y su holocausto en tropiezo.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Obscurézcanse sus ojos para que no vean; y encorva siempre sus espaldas.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Vierte sobre ellos tu indignación, y alcánceles el ardor de tu ira.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Devastada quede su casa, y no haya quien habite en sus tiendas.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Por cuanto persiguieron a aquel que Tú heriste, aumentaron el dolor de aquel que Tú llagaste.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Añádeles iniquidad a su iniquidad, y no acierten con tu justicia.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Sean borrados del libro de la vida, y no estén escritos con los justos.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Yo soy miserable y doliente, mas tu auxilio, oh Dios, me defenderá.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Alabaré el nombre de Dios en un cántico, le ensalzaré en un himno de gratitud;

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

y agradará a Yahvé más que un toro, más que un novillo con sus cuernos y pezuñas.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Vedlo, oh humildes, y alegraos, y reviva el corazón de los que buscáis a Dios.

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Porque Yahvé escucha a los pobres, y no desprecia a sus cautivos.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Alábenlo los cielos y la tierra, los mares y cuanto en ellos se mueve.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Porque Dios salvará a Sión, y reedificará las ciudades de Judá; y habitarán allí, y tomarán posesión de ella.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

La heredarán los descendientes de sus siervos, y morarán en ella los que aman su Nombre.