< Psaltaren 69 >

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
MAIN Kot, kotin jauaja ia, pwe pil itida lel on maur i.
2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
I pan kirila nan waja lujujur lol, waja me jota kakaluak; i mi nan pil lol, o ad pan kamop ia la.
3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I pana kila ai janejan, kapin wor ai kirkilar, maj ai juedalar, pwe a warailar ai auiaui Kot.
4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Me kin tata kin ia nin joka repa me toto jan pit en mon ai. Me imwintiti on ia, o me kin kawe ia la, ap jota karepa, kin kelail. I en pwain, me i jota kulia jan.
5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Main Kot, kom kotin mani ai pweipwei, o ai japun kan me jota rir jan komui.
6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Kom der mueid on irail, me auiaui komui, en jarodi pweki nai, Main Ieowa Jepaot; kom der mueid on irail, me rapaki komui, en namenokala pweki nai, Kot en Ijrael.
7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Pwe i kin kankaururla pweki komui, maj ai me dir en namenok.
8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
I wialar men wai amen ren ri ai kan, o nain in ai jaja ia lar.
9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Pwe limpok on tanpaj omui kajor ia dier, o lalaue en ir, me kin lalaue komui id ko don ia.
10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
I kin janejan melel o kaijejol, ari jo, re kin lalaue ia.
11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
I likau kidar ed eu, a re kin lalaue ia.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
O me mondi pan wanim, kin kajekajenda ia, o wajan kan jakau, re kin kakaul kin ia.
13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
A i kin kapakap on komui Main Ieowa ni anjau me kon on; Main Kot, kom kotin mani ia pweki omui kalanan lapalap o kotin jauaja ia.
14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Kotin dore ia la jan nan pwel, pwe i ender kirila; pwe i en piti jan, me kailon kin ia o jan nan pil lol;
15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Pwe lapake ender kamop ia la, o waja lol ender kadala ia la, o au en por o ender pur pena on po i.
16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Mani ia, Main Ieowa, pwe omui kalanan meid mau, kom kotin majan don ia, pweki omui kalanan lapalap.
17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
O kom der karirela jan japwilim omui ladu jilan omui, pwe i majak; kom kotin madan mani ia!
18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Kom kotido ren nen i o dorela i, kotin dore ia la pweki ai imwintiti kan.
19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Komui manier duen ai jarodier, o ai lijela, o ai namenok, me palian ia, kin janjal on komui.
20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Ai jarodier kin kawela nan monion i, o i luetalar melel. i auiaui, ma jota me pan injenjuedeki mepukat, a jota man amen; o ma jota, me pan kamait ia la, a jota me i kak diar.
21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Irail kin kamana kin ia ede, o kanim pil kin ia pinika ni ai men nim piladar kaualap
22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Arail tepel en wiala injar arail, o lidip arail, o kapup arail.
23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Maj arail en rotorotala, pwe ren der kilan waja, o irail en koj pena kokolata.
24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Wudokidi on po’rail omui onion, o omui onion melel en lel on irail.
25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Deu’rail en lijelipinda, o jota me pan kaujon nan im arail.
26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Pwe re kin pakipaki, me kom kotin kaloker, o re kin indinda, me dene komui kin kaloke mal japwilim omui kan.
27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Kom kotin kaloedi on ir ni japun toto, pwe ren der konodi omui pun.
28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Irij jan ir nan puk en kamaur, pwe ren der ian me pun kan kileledi.
29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
A nai me luet, o i kin waiwairok. Main Kot, omui jauaja ia en jinjila ia.
30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
I pan kapina mar en Kot ki kaul pot, o i pan wauneki i melel ki danke.
31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I me Ieowa kotin kupura jan kau ol, me oje o pat en na pualapual mia.
32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
Me luet akan kin kilan, o peren kida, o me kin rapaki Kot, monion arail pan maurada.
33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Pwe Ieowa kotin mani me jamama kan, o a jota kotin mamaleki japwilim a jalidi kan.
34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Nanlan en kapina i, pil jappa, o madau, o karoj me kin mokimokid lole.
35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Pwe Kot pan kotin jauaja Jion, o a pan kauada kanim en Iuda kan, pwe aramaj en kaujon waja o, o aneki.
36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
O wan a ladu kan pan jojoki irail, o me kin pok on mar a, pan kaujon waja o.

< Psaltaren 69 >