Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
in finem pro his qui commutabuntur David salvum me fac Deus quoniam intraverunt aquae usque ad animam meam
2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
infixus sum in limum profundi et non est substantia veni in altitudines maris et tempestas demersit me
3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
laboravi clamans raucae factae sunt fauces meae defecerunt oculi mei dum spero in Deum meum
4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
multiplicati sunt super capillos capitis mei qui oderunt me gratis confortati sunt qui persecuti sunt me inimici mei iniuste quae non rapui tunc exsolvebam
5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Deus tu scis insipientiam meam et delicta mea a te non sunt abscondita
6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
non erubescant in me qui expectant te Domine Domine virtutum non confundantur super me qui quaerunt te Deus Israhel
7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
quoniam propter te sustinui obprobrium operuit confusio faciem meam
8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
extraneus factus sum fratribus meis et peregrinus filiis matris meae
9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
quoniam zelus domus tuae comedit me et obprobria exprobrantium tibi ceciderunt super me
10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
et operui in ieiunio animam meam et factum est in obprobrium mihi
11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
et posui vestimentum meum cilicium et factus sum illis in parabolam
12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
adversum me exercebantur qui sedebant in porta et in me psallebant qui bibebant vinum
13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
ego vero orationem meam ad te Domine tempus beneplaciti Deus in multitudine misericordiae tuae exaudi me in veritate salutis tuae
14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
eripe me de luto ut non infigar liberer ab his qui oderunt me et de profundis aquarum
15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
non me demergat tempestas aquae neque absorbeat me profundum neque urgeat super me puteus os suum
16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
exaudi me Domine quoniam benigna est misericordia tua secundum multitudinem miserationum tuarum respice me
17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
et ne avertas faciem tuam a puero tuo quoniam tribulor velociter exaudi me
18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
intende animae meae et libera eam propter inimicos meos eripe me
19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
tu scis inproperium meum et confusionem et reverentiam meam
20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
in conspectu tuo sunt omnes qui tribulant me inproperium expectavit cor meum et miseriam et sustinui qui simul contristaretur et non fuit et qui consolaretur et non inveni
21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
et dederunt in escam meam fel et in siti mea potaverunt me aceto
22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
fiat mensa eorum coram ipsis in laqueum et in retributiones et in scandalum
23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
obscurentur oculi eorum ne videant et dorsum eorum semper incurva
24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
effunde super eos iram tuam et furor irae tuae conprehendat eos
25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
fiat habitatio eorum deserta et in tabernaculis eorum non sit qui inhabitet
26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
quoniam quem tu percussisti persecuti sunt et super dolorem vulnerum meorum addiderunt
27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
adpone iniquitatem super iniquitatem eorum et non intrent in iustitia tua
28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
deleantur de libro viventium et cum iustis non scribantur
29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
ego sum pauper et dolens salus tua Deus suscepit me
30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
laudabo nomen Dei cum cantico magnificabo eum in laude
31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
et placebit Deo super vitulum novellum cornua producentem et ungulas
32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
videant pauperes et laetentur quaerite Deum et vivet anima vestra
33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
quoniam exaudivit pauperes Dominus et vinctos suos non despexit
34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
laudent illum caeli et terra mare et omnia reptilia in eis
35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
quoniam Deus salvam faciet Sion et aedificabuntur civitates Iudaeae et inhabitabunt ibi et hereditate adquirent eam
36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
et semen servorum eius possidebunt eam et qui diligunt nomen eius habitabunt in ea
