Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Al maestro del coro. Su «I gigli». Di Davide. Salvami, o Dio: l'acqua mi giunge alla gola.

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Affondo nel fango e non ho sostegno; sono caduto in acque profonde e l'onda mi travolge.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Sono sfinito dal gridare, riarse sono le mie fauci; i miei occhi si consumano nell'attesa del mio Dio.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Più numerosi dei capelli del mio capo sono coloro che mi odiano senza ragione. Sono potenti i nemici che mi calunniano: quanto non ho rubato, lo dovrei restituire?

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Dio, tu conosci la mia stoltezza e le mie colpe non ti sono nascoste.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Chi spera in te, a causa mia non sia confuso, Signore, Dio degli eserciti; per me non si vergogni chi ti cerca, Dio d'Israele.

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Per te io sopporto l'insulto e la vergogna mi copre la faccia;

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

sono un estraneo per i miei fratelli, un forestiero per i figli di mia madre.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Poiché mi divora lo zelo per la tua casa, ricadono su di me gli oltraggi di chi ti insulta.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Mi sono estenuato nel digiuno ed è stata per me un'infamia.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Ho indossato come vestito un sacco e sono diventato il loro scherno.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Sparlavano di me quanti sedevano alla porta, gli ubriachi mi dileggiavano.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Ma io innalzo a te la mia preghiera, Signore, nel tempo della benevolenza; per la grandezza della tua bontà, rispondimi, per la fedeltà della tua salvezza, o Dio.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Salvami dal fango, che io non affondi, liberami dai miei nemici e dalle acque profonde.

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Non mi sommergano i flutti delle acque e il vortice non mi travolga, l'abisso non chiuda su di me la sua bocca.

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Rispondimi, Signore, benefica è la tua grazia; volgiti a me nella tua grande tenerezza.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Non nascondere il volto al tuo servo, sono in pericolo: presto, rispondimi.

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Avvicinati a me, riscattami, salvami dai miei nemici.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Tu conosci la mia infamia, la mia vergogna e il mio disonore; davanti a te sono tutti i miei nemici.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

L'insulto ha spezzato il mio cuore e vengo meno. Ho atteso compassione, ma invano, consolatori, ma non ne ho trovati.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Hanno messo nel mio cibo veleno e quando avevo sete mi hanno dato aceto.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

La loro tavola sia per essi un laccio, una insidia i loro banchetti.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Si offuschino i loro occhi, non vedano; sfibra per sempre i loro fianchi.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Riversa su di loro il tuo sdegno, li raggiunga la tua ira ardente.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

La loro casa sia desolata, senza abitanti la loro tenda;

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

perché inseguono colui che hai percosso, aggiungono dolore a chi tu hai ferito.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Imputa loro colpa su colpa e non ottengano la tua giustizia.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Siano cancellati dal libro dei viventi e tra i giusti non siano iscritti.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Io sono infelice e sofferente; la tua salvezza, Dio, mi ponga al sicuro.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Loderò il nome di Dio con il canto, lo esalterò con azioni di grazie,

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

che il Signore gradirà più dei tori, più dei giovenchi con corna e unghie.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Vedano gli umili e si rallegrino; si ravvivi il cuore di chi cerca Dio,

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

poiché il Signore ascolta i poveri e non disprezza i suoi che sono prigionieri.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

A lui acclamino i cieli e la terra, i mari e quanto in essi si muove.

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Perché Dio salverà Sion, ricostruirà le città di Giuda: vi abiteranno e ne avranno il possesso.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

La stirpe dei suoi servi ne sarà erede, e chi ama il suo nome vi porrà dimora.