Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Frelsaðu mig, ó Guð, því að vatnið hækkar sífellt

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

og ég sekk æ dýpra í þessa botnlausu leðju.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Ég er útgrátinn og örmagna, hálsinn þurr og sár og augun þrútin. Góði Guð, bjargaðu mér!

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Þeir eru margir sem hata mig að ástæðulausu, fjöldi manna sem brugga mér banaráð. Þó er ég saklaus. Þeir heimta að ég bæti það sem ég hef ekki brotið!

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Ó, Guð, þú þekkir heimsku mína og syndir.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Drottinn Guð, þú sem ræður hersveitum himnanna, láttu mig ekki verða til hneykslunar þeim sem treysta þér. Þú Guð Ísraels, forðaðu mér frá því að valda þeim vonbrigðum,

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

þó svo að þín vegna sé ég hæddur og smáður.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Jafnvel bræður mínir sniðganga mig!

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Guð, þú ert í huga mér öllum stundum og um musteri þitt hugsa ég. Og vegna þess að ég held uppi málstað þínum, hata þeir mig, rétt eins og þig.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Ég hef fastað og iðrast frammi fyrir þér, en þeir hæddu mig engu að síður.

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Ég klæddist hærusekk – tákni auðmýktar og iðrunar – og þá ortu þeir um mig níðvísu!

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Ég er nýjasta fréttin í bænum og jafnvel rónarnir spotta mig!

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

En ég held áfram að biðja til þín, Drottinn, og gefst ekki upp, því að þú hlustar! Svaraðu mér með blessun þinni og miskunnaðu mér.

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Dragðu mig upp úr leðjunni, Drottinn, ég finn að ég er að sökkva! Forðaðu mér frá óvinum mínum, úr þessum hræðilega pytti!

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Láttu ekki flóðið taka mig, hringiðuna svelgja mig!

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Ó, Drottinn, svaraðu bænum mínum, vegna gæsku þinnar og náðar við mig.

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Snúðu ekki við mér bakinu, því að ég er í nauðum staddur! Flýttu þér! Komdu og frelsaðu mig!

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Drottinn, komdu og bjargaðu mér! Leystu mig undan ofríki óvina minna.

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Þú sérð þá og þekkir háðsglósur þeirra, hvernig þeir níða mig niður.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Háðsyrði þeirra hafa sært mig djúpu sári og andi minn örmagnast. Ó, ef einhver hefði sýnt mér samúð og einhver viljað hugga mig!

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Þeir færðu mér eitraðan mat – malurt – og edik við þorstanum.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Verði gleði þeirra að sorg og friður þeirra að skelfingu.

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Myrkur komi yfir þá, blinda og ringulreið.

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Reiði þín upptendrist gegn þeim og eldur þinn tortími þeim.

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Leggðu hús þeirra í rúst svo að þar búi enginn framar.

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Því að þeir ofsækja þann sem þú hefur slegið og hlæja að kvöl þess sem þú hefur gegnumstungið.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Skráðu hjá þér allar syndir þeirra, já láttu enga gleymast.

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Strikaðu þá út af listanum yfir þá sem fá að lifa, leyfðu þeim ekki að njóta lífsins með réttlátum.

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Ó, Guð, frelsaðu mig úr þessari neyð! Ég veit að þú munt bjarga mér!

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Ég lofa Guð í ljóði, mikla hann með lofsöng.

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Það mun gleðja hann meira en margs konar fórnir.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Hinir auðmjúku munu sjá að Drottinn hjálpar mér og þeir munu gleðjast. Já, gleðjist, þið sem leitið Guðs!

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Því að Drottinn heyrir hróp hinna snauðu, og snýr ekki við þeim bakinu.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Himinn og jörð, lofið Drottin, og hafið og allt sem í því er!

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Því að Guð mun frelsa Jerúsalem og endurreisa borgirnar í Júda og þjóð hans mun búa við öryggi.

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Börnin munu erfa landið og þeir sem elska Drottin njóta þar friðar og velgengni.