Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

Au maître chantre. En schoschanim. De David. Sauve-moi, ô Dieu, car les eaux m'envahissent au péril de ma vie!

2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Je suis plongé dans un bourbier profond, où je ne puis prendre pied; je suis enfoncé dans les eaux profondes, et les flots me submergent.

3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Je suis las à force de crier, mon gosier est brûlant; mes yeux se consument, dans l'attente de mon Dieu.

4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Ceux qui me sont gratuitement hostiles, surpassent en nombre les cheveux de ma tête; mes destructeurs, mes fourbes ennemis se sont renforcés; je dois restituer ce que je n'ai point dérobé.

5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

O Dieu, tu connais ma folie, et mes délits ne te sont point cachés.

6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

Ne permets pas que je sois une cause de confusion pour ceux qui se confient en toi, Seigneur, Éternel des armées, ni une cause de honte pour tes adorateurs, Dieu d'Israël!

7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Car c'est à cause de toi que je souffre l'opprobre, et que la honte recouvre mon visage.

8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Je suis devenu un étranger pour mes frères, un inconnu pour les fils de ma mère.

9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Car le zèle de ta maison me consume, et les outrages de ceux qui t'outragent, tombent sur moi.

10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Et je pleure et je jeûne; mais cela me tourne à opprobre;

11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

et je prends pour habit le cilice, par là je donne lieu à leurs satires.

12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Je suis l'entretien de ceux qui sont assis aux Portes, et ils disent contre moi les chansons des buveurs.

13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Cependant ma prière s'élève à toi, Éternel! Que le temps soit propice, ô Dieu, par ta grande bonté! Exauce-moi par ta fidélité secourable!

14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Retire-moi du bourbier, et ne m'y laisse pas enfoncer! Que je sois sauvé de mes ennemis, et du gouffre des eaux!

15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Ne me laisse pas submerger par les flots, ni engloutir par l'abîme; et que le puits ne referme pas sa bouche sur moi!

16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Exauce-moi, Éternel, car ta grâce est excellente: en tes grandes compassions tourne les yeux vers moi,

17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

et ne cache pas ta face à ton serviteur! Car je suis angoissé; hâte-toi, réponds-moi!

18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Rapproche-toi de mon âme, rachète-là! A cause de mes ennemis sauve-moi!

19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Tu connais mon opprobre, et ma honte, et mon ignominie, tu as sous les yeux tous mes adversaires.

20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Les outrages ont brisé mon cœur, et je suis malade; j'attends de la pitié, et il n'en est point pour moi, et des consolateurs, et je n'en trouve aucun.

21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Ils mettent du fiel dans ma nourriture, et pour calmer ma soif, ils m'abreuvent de vinaigre.

22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Que leur propre table leur soit un piège, et un filet dans leur sécurité!

23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Que leurs yeux obscurcis cessent de voir! et fais que leurs reins toujours soient mal affermis!

24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Verse sur eux ta colère, et que le feu de ton courroux les atteigne!

25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Que leurs campements soient désolés, et qu'en leurs tentes il n'y ait point d'habitants!

26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Car ils persécutent celui que tu as frappé, et ils narrent les douleurs de ceux que tu as percés.

27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Fais qu'ils ajoutent crime à crime, et qu'ils n'arrivent pas à ta justice!

28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Qu'ils soient effacés du livre des vivants, et qu'avec les justes ils ne soient point inscrits!

29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Cependant je suis affligé et souffrant: ton secours, ô Dieu, me mettra en lieu sûr.

30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Je louerai le nom de Dieu par des chants, et je le magnifierai par des actions de grâces:

31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

elles plairont plus à Dieu que des taureaux, que des taureaux ayant cornes et sabots.

32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Les affligés le verront et seront réjouis. Que votre cœur revive, à vous qui cherchez Dieu!

33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Car l'Éternel écoute les pauvres, et Il ne dédaigne point ses captifs.

34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Qu'il soit loué par le ciel et par la terre, par les mers, et tout ce qui se meut en elles!

35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Car Dieu sauvera Sion, et relèvera les villes de Juda, qui sera habitée, et qui sera recouvrée,

36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

et la race de ses serviteurs l'aura pour héritage, et ceux qui aiment son nom, l'auront pour demeure.