Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
For the leader. On shoshannim. Of David. Save me, O God; for the waters are threatening my life.
2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
I am sunk in depths of mire, where ground there is none. I am come into deep deep waters, the flood overwhelms me.
3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I am weary of crying, my throat is parched, my eyes are wasted with waiting for God.
4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
More than the hairs of my head are those who wantonly hate me. More than my bones in number are those who are falsely my foes. That which I never robbed, how am I then to restore?
5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
O God, you know my folly, my guilt is not hidden from you.
6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Through me let not any be shamed, who wait for you, Lord God of hosts. Through me let not those be confounded who seek you, O God of Israel.
7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
It’s in your cause that I have borne taunts, and my face has been covered with shame;
8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
I became to my kindred a foreigner, to my mother’s sons a stranger.
9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
It was zeal for your house that consumed me, and the insults they hurled at you fell upon me.
10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
When I chastened myself with fasting, they took occasion to taunt me.
11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
When I put on a garment of sackcloth, they made me the theme of a taunt-song.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
Those who sit in the gate make sport of me in the music of drunken songs.
13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
But I pray to you, Lord, for a time of favour. In your great love answer me; with your loyal help, save me
14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
from sinking down in the mire. Lift me out of the deep deep waters,
15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
that the rushing flood may not drown me, that the deep may not swallow me up, nor the pit close her mouth upon me.
16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Answer me, Lord, in your gracious kindness, turn to me in your great compassion.
17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Hide not your face from your servant, for I am in trouble; O answer me speedily.
18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Draw near to me, redeem me; because of my enemies, ransom me.
19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
You know how I am insulted; in your sight are all my foes.
20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Insult has broken my heart, past cure are my shame and confusion. For pity I looked – there was none! And for comforters, but I found none.
21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Poison they gave me for food, and to slake my thirst they gave vinegar.
22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
May their table, outspread, be a trap to them, and their peace-offerings be a snare.
23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
May their eyes be darkened and blind, make them shake without ceasing.
24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Pour your indignation upon them, let your burning wrath overtake them.
25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
May their camp be a desolation, in their tents be there none to live.
26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
For those whom you struck, they persecute, and those whom you wounded, they pain yet more.
27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Charge them with sin upon sin, may they not be acquitted by you.
28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
From the book of life be they blotted, may their names not be written with the righteous.
29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Lift me, O God, by your help above my pain and misery.
30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
Then will I praise God in song and magnify him with thanksgiving,
31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
which shall please the Lord better than ox, or than bullock with horns and hoofs.
32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
The oppressed shall rejoice at the sight. You who seek after God, let your heart revive.
33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
For the Lord listens to the poor, he does not despise his prisoners.
34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Let the heavens and the earth sing his praises, the seas, and all creatures that move in them.
35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
For God will bring help to Zion, and build up the cities of Judah, his people shall live there in possession.
36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
His servants’ children shall have it for heritage, and those who love him shall live therein.
