Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
TO THE OVERSEER. [SET] ON “LILIES.” BY DAVID. Save me, O God, for waters have come to the soul.
2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
I have sunk in deep mire, And there is no standing, I have come into the depths of the waters, And a flood has overflown me.
3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I have been wearied with my calling, My throat has been burned, My eyes have been consumed, waiting for my God.
4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
Those hating me without cause Have been more than the hairs of my head, Mighty have been my destroyers, My lying enemies, That which I did not take away—I bring back.
5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
O God, You have known Concerning my overturn, And my desolations have not been hid from You.
6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Do not let those waiting on You be ashamed because of me, O Lord, YHWH of Hosts, Do not let those seeking You Blush because of me, O God of Israel.
7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
For because of You I have borne reproach, Shame has covered my face.
8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
I have been a stranger to my brother, And a foreigner to sons of my mother.
9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
For [my] zeal for Your house has consumed me, And the reproaches of Your reproachers Have fallen on me.
10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
And I weep in the fasting of my soul, And it is for a reproach to me.
11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
And I make my clothing sackcloth, And I am for an allegory to them.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
Those sitting at the gate meditate concerning me, And those drinking strong drink, Play on instruments.
13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
And my prayer [is] to You, O YHWH, A time of good pleasure, O God, In the abundance of Your kindness, Answer me in the truth of Your salvation.
14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Deliver me from the mire, and do not let me sink, Let me be delivered from those hating me, And from deep places of waters.
15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Do not let a flood of waters overflow me, Nor let the deep swallow me up, Nor let the pit shut her mouth on me.
16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Answer me, O YHWH, for Your kindness [is] good, Turn to me according to the abundance of Your mercies,
17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
And do not hide Your face from Your servant, For I am in distress—hurry, answer me.
18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Be near to my soul—redeem it, Ransom me because of my enemies.
19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
You have known my reproach, And my shame, and my blushing, All my adversaries [are] before You.
20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Reproach has broken my heart, and I am sick, And I look for a bemoaner, and there is none, And for comforters, and I have found none.
21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
And they give gall for my food, And cause me to drink vinegar for my thirst.
22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Their table before them is for a snare, And for a repayment—for a trap.
23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Their eyes are darkened from seeing, And their loins continually shake You.
24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Pour Your indignation on them, And the fierceness of Your anger seizes them.
25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Their tower is desolated, There is no dweller in their tents.
26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
For they have pursued him [whom] You have struck, And recount of the pain of Your pierced ones.
27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Give punishment for their iniquity, And they do not enter into Your righteousness.
28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
They are blotted out of the scroll of life, And are not written with the righteous.
29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
And I [am] afflicted and pained, Your salvation, O God, sets me on high.
30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
I praise the Name of God with a song, And I magnify Him with thanksgiving,
31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
And it is better to YHWH than an ox, A bullock—horned [and] hoofed.
32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
The humble have seen—they rejoice, You who seek God—and your heart lives.
33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
For YHWH listens to the needy, And He has not despised His bound ones.
34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
The heavens and earth praise Him, Seas, and every moving thing in them.
35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
For God saves Zion, And builds the cities of Judah, And they have dwelt there, and possess it.
36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
And the seed of His servants inherit it, And those loving His Name dwell in it!
