Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
For the Leader; upon Shoshannim. A Psalm of David. Save me, O God; for the waters are come in even unto the soul.
2 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
I am sunk in deep mire, where there is no standing; I am come into deep waters, and the flood overwhelmeth me.
3 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I am weary of my crying; my throat is dried; mine eyes fail while I wait for my God.
4 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
They that hate me without a cause are more than the hairs of my head; they that would cut me off, being mine enemies wrongfully, are many; should I restore that which I took not away?
5 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
O God, Thou knowest my folly; and my trespasses are not hid from Thee.
6 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
Let not them that wait for Thee be ashamed through me, O Lord GOD of hosts; let not those that seek Thee be brought to confusion through me, O God of Israel.
7 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Because for Thy sake I have borne reproach; confusion hath covered my face.
8 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother's children.
9 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Because zeal for Thy house hath eaten me up, and the reproaches of them that reproach Thee are fallen upon me.
10 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
And I wept with my soul fasting, and that became unto me a reproach.
11 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
I made sackcloth also my garment, and I became a byword unto them.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
They that sit in the gate talk of me; and I am the song of the drunkards.
13 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
But as for me, let my prayer be unto Thee, O LORD, in an acceptable time; O God, in the abundance of Thy mercy, answer me with the truth of Thy salvation.
14 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Deliver me out of the mire, and let me not sink; let me be delivered from them that hate me, and out of the deep waters.
15 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Let not the waterflood overwhelm me, neither let the deep swallow me up; and let not the pit shut her mouth upon me.
16 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Answer me, O LORD, for Thy mercy is good; according to the multitude of Thy compassions turn Thou unto me.
17 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
And hide not Thy face from Thy servant; for I am in distress; answer me speedily.
18 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Draw nigh unto my soul, and redeem it; ransom me because of mine enemies.
19 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Thou knowest my reproach, and my shame, and my confusion; mine adversaries are all before Thee.
20 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Reproach hath broken my heart; and I am sore sick; and I looked for some to show compassion, but there was none; and for comforters, but I found none.
21 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Yea, they put poison into my food; and in my thirst they gave me vinegar to drink.
22 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Let their table before them become a snare; and when they are in peace, let it become a trap.
23 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their eyes be darkened, that they see not; and make their loins continually to totter.
24 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Pour out Thine indignation upon them, and let the fierceness of Thine anger overtake them.
25 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Let their encampment be desolate; let none dwell in their tents.
26 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
For they persecute him whom Thou hast smitten; and they tell of the pain of those whom Thou hast wounded.
27 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
Add iniquity unto their iniquity; and let them not come into Thy righteousness.
28 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Let them be blotted out of the book of the living, and not be written with the righteous.
29 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
But I am afflicted and in pain; let Thy salvation, O God, set me up on high.
30 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
I will praise the name of God with a song, and will magnify Him with thanksgiving.
31 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
And it shall please the LORD better than a bullock that hath horns and hoofs.
32 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
The humble shall see it, and be glad; ye that seek after God, let your heart revive.
33 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
For the LORD hearkeneth unto the needy, and despiseth not His prisoners.
34 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Let heaven and earth praise Him, the seas, and every thing that moveth therein.
35 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
For God will save Zion, and build the cities of Judah; and they shall abide there, and have it in possession.
36 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet. Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
The seed also of His servants shall inherit it; and they that love His name shall dwell therein.
