Psaltaren 68
1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
Psalmus Cantici David, in finem. Exurgat Deus, et dissipentur inimici eius, et fugiant qui oderunt eum, a facie eius.
2 Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
Sicut deficit fumus, deficiant: sicut fluit cera a facie ignis, sic pereant peccatores a facie Dei.
3 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
Et iusti epulentur, et exultent in conspectu Dei: et delectentur in laetitia.
4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
Cantate Deo, psalmum dicite nomini eius: iter facite ei, qui ascendit super occasum: Dominus nomen illi. Exultate in conspectu eius, turbabuntur a facie eius,
5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
patris orphanorum, et iudicis viduarum. Deus in loco sancto suo:
6 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
Deus qui inhabitare facit unius moris in domo: Qui educit vinctos in fortitudine, similiter eos, qui exasperant, qui habitant in sepulchris.
7 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
Deus cum egredereris in conspectu populi tui, cum pertransires in deserto:
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
Terra mota est, etenim caeli distillaverunt a facie Dei Sinai, a facie Dei Israel.
9 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
Pluviam voluntariam segregabis Deus hereditati tuae: et infirmata est, tu vero perfecisti eam.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
Animalia tua habitabunt in ea: parasti in dulcedine tua pauperi, Deus.
11 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
Dominus dabit verbum evangelizantibus, virtute multa.
12 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
Rex virtutum dilecti dilecti: et speciei domus dividere spolia.
13 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
Si dormiatis inter medios cleros, pennae columbae deargentatae, et posteriora dorsi eius in pallore auri.
14 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
Dum discernit caelestis reges super eam, nive dealbabuntur in Selmon:
15 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
mons Dei, mons pinguis. Mons coagulatus, mons pinguis:
16 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
ut quid suspicamini montes coagulatos? Mons, in quo beneplacitum est Deo habitare in eo: etenim Dominus habitabit in finem.
17 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
Currus Dei decem millibus multiplex, millia laetantium: Dominus in eis in Sina in sancto.
18 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
Ascendisti in altum, cepisti captivitatem: accepisti dona in hominibus: Etenim non credentes, inhabitare Dominum Deum.
19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
Benedictus Dominus die quotidie: prosperum iter faciet nobis Deus salutarium nostrorum.
20 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
Deus noster, Deus salvos faciendi: et Domini Domini exitus mortis.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
Verumtamen Deus confringet capita inimicorum suorum: verticem capilli perambulantium in delictis suis.
22 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
Dixit Dominus: Ex Basan convertam, convertam in profundum maris:
23 Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
Ut intingatur pes tuus in sanguine: lingua canum tuorum ex inimicis, ab ipso.
24 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
Viderunt ingressus tuos Deus, ingressus Dei mei: regis mei qui est in sancto.
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
Praevenerunt principes coniuncti psallentibus, in medio iuvencularum tympanistriarum.
26 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
In ecclesiis benedicite Deo Domino, de fontibus Israel.
27 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
Ibi Beniamin adolescentulus, in mentis excessu. Principes Iuda, duces eorum: principes Zabulon, principes Nephthali.
28 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
Manda Deus virtuti tuae: confirma hoc Deus, quod operatus es in nobis.
29 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
A templo tuo in Ierusalem, tibi offerent reges munera.
30 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
Increpa feras arundinis, congregatio taurorum in vaccis populorum: ut excludant eos, qui probati sunt argento. Dissipa gentes, quae bella volunt:
31 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
venient legati ex Aegypto: Aethiopia praeveniet manus eius Deo.
32 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
Regna terrae, cantate Deo: psallite Domino: psallite Deo.
33 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
qui ascendit super caelum caeli, ad Orientem. Ecce dabit voci suae vocem virtutis,
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
date gloriam Deo super Israel, magnificentia eius, et virtus eius in nubibus.
35 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
Mirabilis Deus in sanctis suis, Deus Israel ipse dabit virtutem, et fortitudinem plebi suae, benedictus Deus.
