Psaltaren 68
1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
Þegar Guð rís á fætur þá tvístrast óvinir hans! Þeir sem hata hann flýja sem mest þeir mega.
2 Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
Blástu þeim burt eins og reyk í vindi! Bræddu þá eins og vax í eldi! Þannig munu óguðlegir tortímast fyrir Guði.
3 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
En hinir trúuðu skulu fagna. Þeir kætist og gleðjist
4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
og lofsyngi Guði! Hefjið lofsöng til hans sem ekur um á skýjunum. Nafn hans er Drottinn! Gleðjist og fagnið í nærveru hans.
5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
Hann er faðir föðurlausra og verndari ekkna, hann er heilagur.
6 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
Hann lætur hinn einmana komast heim aftur og leiðir fanga út í frelsið á ný. Þar verður sungið og fagnað! En uppreisnarmenn skulu búa við sult og seyru.
7 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
Guð, þegar þú leiddir þjóð þína gegnum öræfin,
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
þá skalf jörðin og himnarnir nötruðu. Sínaífjall hneigði sig fyrir þér af virðingu og ótta – þér Guði Ísraels.
9 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
Þú, Guð, sendir regnskúrir yfir land þitt, hresstir það og endurnærðir.
10 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
Þar settist þjóð þín að. Þú gafst hinum hrjáðu heimili og skjól.
11 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
Drottinn lætur orð sín rætast og þegar hann talar flýja óvinirnir.
12 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
Konurnar sem heima eru flytja gleðifrétt: „Óvinaherinn er flúinn, þeir sem vildu eyða öllu og umturna!“Og konur í Ísrael skipta herfanginu.
13 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
Þær hylja sig með gulli og silfri, rétt eins og dúfan vængjum sínum!
14 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
Þegar Guð stökkti óvinunum á flótta þá snjóaði á Salmonsfjalli.
15 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
Þið voldugu Basanfjöll, þið illkleifu tindar!
16 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
Hvers vegna horfið þið með öfund til Síonar – fjallsins sem Drottinn hefur kosið sér til bústaðar?
17 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
Með þúsundum vagna lagði Drottinn upp frá Sínaí og kom til síns heilaga musteris á Síon.
18 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
Hann kleif fjöllin, tók með sér fjölda bandingja og veitti viðtöku gjöfum frá mönnum, jafnvel uppreisnarmönnum. Og nú býr hann hér!
19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
Lofaður sé Drottinn! Hann leiðir okkur dag eftir dag og hjálpar í öllum vanda.
20 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
Guð er hjálpræðisguð. Hann er alvaldur og bjargar frá dauða.
21 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
En óvinum sínum eyðir hann, þeim sem þrjóskast og halda áfram á glæpabraut.
22 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
Hann segir: „Komið!“við óvini þjóðar sinnar, þá sem fela sig til fjalla eða í hafdjúpunum.
23 Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
Þjóð hans vill troða þá undir, ganga í blóði þeirra og gefa hundum hræ þeirra.
24 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
Guð, konungur minn, gengur inn til musteris síns.
25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
Fremst fara söngvarar, þá hljóðfæraleikarar og stúlkur sem slá taktinn.
26 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
Allur Ísrael gleðjist með Guði, uppsprettu Ísraels á þessum hátíðardegi.
27 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
Fremst fer Benjamínsætt, hún er minnst. Þá koma prinsar og öldungar Júda og síðan höfðingjar Sebúlons og Naftalí.
28 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
Sýn þú, Guð, mátt þinn og styrk, því að mikla hluti hefur þú gert.
29 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
Konungar jarðarinnar gefa gjafir til musteris þíns í Jerúsalem.
30 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
Ávíta þú óvini okkar, Drottinn. Færðu þá hingað, sneypta og berandi skattinn! Tvístraðu þeim sem efna til ófriðar.
31 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
Egyptar sendi gull og Bláland fórni höndum í lotningu til Guðs.
32 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
Syngið frammi fyrir Drottni, þið konungsríki jarðarinnar, syngið honum lofgjörðarsöng,
33 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
honum, Guði eilífðar, sem ekur um himininn og talar með þrumuraust svo að undir tekur.
34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
Drottinn hefur máttinn! Dýrð hans ljómar yfir Ísrael og hans voldugu verk birtast á himninum.
35 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
Við krjúpum fyrir honum í lotningu og ótta í musteri hans. Ísraels Guð veitir þjóð sinni mátt og megin. Lofaður sé Guð!
