Psaltaren 68

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

Til Sangmesteren, af David; en Psalme, en Sang.

2 Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

Gud staar op, hans Fjender adspredes, og de, som hade ham, fly for hans Ansigt.

3 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

Som Røg driver bort, vil du bortdrive dem; som Voks smelter for Ild, skulle de ugudelige omkomme for Guds Ansigt.

4 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

Men de retfærdige skulle glædes, de skulle fryde sig for Guds Ansigt og juble med Glæde.

5 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

Synger for Gud, lovsynger hans Navn, baner Vej for ham, som farer frem igennem Ørkenen; Herren er hans Navn, og fryder eder for hans Ansigt.

6 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

Faderløses Fader og Enkers Dommer er Gud i sin hellige Bolig.

7 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

Gud lader de enlige bo i Huse, han udfører de bundne i Frihed; kun de genstridige bo i det fortørrede Land.

8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

Gud! da du drog ud foran dit Folk, da du skred frem gennem Ørkenen (Sela)

9 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

Da bævede Jorden, og Himlene dryppede for Guds Ansigt, hint Sinaj! for Guds, Israels Guds Ansigt.

10 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

En Regn af Gaver lod du strømme ned, o Gud! din Arv, som var træt, styrkede du.

11 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

Din Hjord bosatte sig i Landet; du beredte det, Gud! for den elendige ved din Godhed.

12 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

Herren lader. Ordet udgaa; de Kvinder, som bringe glad Budskab, ere en stor Hær.

13 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

Hærskarernes Konger fly, de fly; og hun, som bor i Huset, uddeler Bytte.

14 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

Naar I ligge mellem Foldene, er det som en Dues Vinger, skjulte med Sølv, og hvis Vingefjedre ere indsprængte med Guldets gyldengrønne Glans.

15 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

Naar den Almægtige spreder Konger derudi, da falder der Sne paa Zalmon.

16 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

Et Guds Bjerg er Basans Bjerg, et Bjerg med mange Tinder er Basans Bjerg.

17 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

Hvorfor se I Bjerge med de mange Tinder med Avind til det Bjerg, som Gud havde Lyst at bo paa? ja, Herren vil bo derpaa evindelig.

18 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

Guds Vogne ere to Gange ti Tusinde, tusinde Gange tusinde; Herren er iblandt dem som paa Sinaj i Hellighed.

19 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

Du opfor i Højheden, du bortførte Fanger, du annammede Gaver iblandt Mennesker, ja, endog iblandt de genstridige, at du maa blive boende, o Herre, o Gud!

20 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

Lovet være Herren fra Dag til Dag! lægger han os en Byrde paa, saa er Gud dog vor Frelse. (Sela)

21 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

Vi have en Gud, som er en Gud til Frelse, og hos den Herre, Herre ere Udgange fra Døden.

22 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

Men Gud skal knuse sine Fjenders Hoved, dens haarrige Isse, som vandrer frem i sin Skyld.

23 Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

Herren sagde: Jeg vil føre dem tilbage fra Basan, jeg vil føre dem tilbage fra Havets Dybheder,

24 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

paa det din Fod maa vade i Blod, og dine Hundes Tunge faa sin Del af Fjenderne.

25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

Gud! de saa dine Tog, min Guds, min Konges Tog i Hellighed.

26 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

Foran gik Sangerne, bagefter de, som legede paa Strengeleg, midt imellem Pigerne, som sloge paa Tromme.

27 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

Lover Gud i Forsamlingerne; lover Herren, I, som ere af Israels Kilde!

28 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

Der er Benjamin, den lille, der herskede over dem, Judas Fyrster, som stenede dem, Sebulons Fyrster, Nafthalis Fyrster.

29 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

Din Gud har befalet dig at være stærk; styrk, o Gud! det, du har gjort os.

30 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

Fra dit Tempel i Jerusalem skulle Konger fremføre dig Gave.

31 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

Skæld paa Dyret iblandt Rørene, de stærke Øksnes Hob med Folkekalvene, som nedkaste sig med Sølvstykker; han adspredte Folkene, som have Lyst til Strid.

32 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

Fyrster skulle komme fra Ægypten; Morland skal hastelig udstrække sine Hænder til Gud.

33 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

I Riger paa Jorden! synger for Gud, lovsynger Herren (Sela)

34 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

ham, som farer i Himlenes Himle, som ere fra fordums Tid, se, han udgiver sin Røst, den mægtige Røst.

35 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

Giver Gud Magten; hans Højhed er over Israel og hans Magt i Skyerne. Forfærdelig er du, o Gud! fra dine Helligdomme; Israels Gud, han giver Folket Kraft og Styrke; lovet være Gud!