Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.