Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Cântico e salmo para o regente: Gritai de alegria a Deus toda a terra.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Cantai a glória do nome dele; reconhecei a glória de seu louvor.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Dizei a Deus: Tu [és] temível [em] tuas obras; pela grandeza de tua força os teus inimigos se sujeitarão a ti.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Toda a terra te adorará, e cantará a ti; cantarão ao teu nome. (Selá)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Vinde, e vede os atos de Deus; a obra dele é temível aos filhos dos homens.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Ele fez o mar ficar seco, passaram o rio a pé; ali nos alegramos nele.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Ele governa com seu poder para sempre; seus olhos vigiam as nações; não se exaltem os rebeldes. (Selá)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Vós povos, bendizei a nosso Deus, e fazei ouvir a voz do louvor a ele,
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Que conserva nossas almas em vida, e não permite que nossos pés se abalem.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Porque tu, Deus, tem nos provado; tu nos refinas como se refina a prata.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Tu nos levaste a uma rede; prendeste-nos em nossas cinturas.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Fizeste um homem cavalgar sobre nossas cabeças; passamos pelo fogo e pela água, porém tu nos tiraste para um [lugar] confortável.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Entrarei em tua casa com holocaustos; pagarei a ti os meus votos,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Que meus lábios pronunciaram, e minha boca falou, quando eu estava angustiado.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Eu te oferecerei holocaustos de animais gordos, com incenso de carneiros; prepararei bois com bodes. (Selá)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Vinde, ouvi, todos vós que temeis a Deus, e eu contarei o que ele fez à minha alma.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Clamei a ele com minha boca, e ele foi exaltado pela minha língua.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Se eu tivesse dado valor para a maldade em meu coração, o Senhor não teria [me] ouvido.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Mas certamente Deus [me] ouviu; ele prestou atenção à voz de minha oração.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Bendito seja Deus, que não ignorou minha oração, nem sua bondade [se desviou] de mim.
